Jag är en kvinna på 45 år som har varit sjukskriven på heltid sedan sommaren 2007. Från och med april 2008 har jag tidsbegränsad sjukersättning som tar slut i början av 2010.
Jag har tidigare haft ett antal perioder av längre sjukskrivningar främst på deltid. Detta har dock inte varit problematiskt då de alla varit förknippade med en åkomma eller rehabilitering efter operation som kunnat tidsbegränsas. Jag återkom också efter dessa i full tid igen. Nuvarande sjukdom ser annorlunda ut. Jag begränsas av problem i rörelseapparaten som det så fint heter på läkarspråk. Det betyder i klartext att jag inte kan gå efter ordning, har dålig balans, smärta och instabilitet i bäckenet. Utöver detta har jag fibromyalgi som diagnostiserades redan i början på 80-talet. Mitt problem beror på sviter av foglossningar under graviditeter och överrörlighet i höfterna.
I slutet av 2007 skickades jag på Försäkrings Medicinsk Utredning (FMU). Utredarna konstaterade i princip vad min ordinarie läkare redan visste (och jag med). Det var muskoloskeletala smärtor jag hade. Dessa försämrades dessutom av psykosocial pålagring. (jag hade medicinerat mot depression sedan 2006) och förväntades bestå i minst ett år, troligen betydligt längre. De rekommenderade dessutom fortsatt ortopedisk utredning samt kontakt med smärtklinik.
I mars 2008 påbörjade jag min rehabilitering vid smärtsektionen på närmaste Universitetssjukhus. Deras utredning bekräftade FMU. Som direkt följd av sjukgymnastens undersökning blev jag kvar på sjukhusets ortopedklinik i drygt två veckor på grund av smärta och problem att gå, där blev jag även ortopediskt utredd. Vanlig röntgen samt MR visade vara utan anmärkning. Jag påbörjade träning på Rehab och var inskriven där under ca ett halvt år. Läkaren provade ut en väl fungerande medicinering med bl. a morfin som jag än idag står på. Därefter återfördes jag till Primärvården och min ordinarie läkare. Vid ett antal tillfällen har jag sökt akut både på vårdcentralen och på sjukhusens akutmottagning därför att jag ej kunnat bryta ett smärtgenombrott. Akutmottagningarna ger mig morfin eller Ketogan och lägger ibland in mig för mobilisering. Vårdcentralens läkare ger mig blockader i ligamenten i bäckenet, vilket är långt effektivare än morfinet.
Idag oroar jag mig för vad som ska hända om ett halvår då min sjukersättning tar slut. Får jag förlängt? Försäkringskassans handläggare har pratat om ett projekt som heter FAROS och som jag inte vet mer än så om. Kuratorn jag har regelbunden kontakt med säger att för att bli aktuell för FAROS måste jag kunna arbeta minst 25 %. Jag går med rollator och klarar inte att sitta på en vanlig stol utan specialdynor, kan inte åka bil annat än korta stunder och jag kan inte själv köra. Jag bor på en liten ort i Mellansverige och har minst 40 min till närmaste stad där arbetsträning kan tänkas finnas. Som social träning har jag läst distanskurser inom mitt yrkesområde via nätuniversitetet. Detta går enbart därför att jag själv styr min tid samt att kurserna är anpassade för att man ska klara dem samtidigt som man arbetar heltid.
Min oro för min försörjning gör att jag ständigt letar ny information. Jag vet att om jag blir utan ersättning finns inget annat än socialtjänsten då jag inte har rätt till a-kassa. Min sjukdom är omöjlig att säga om jag blir bra eller inte varför kravet på ”för all överskådlig framtid” när det gäller permanent sjukersättning inte uppfylls. Förhoppningsvis får jag veta lite mer under det avstämningsmöte som ska hållas i september. Det är då 23 månader sedan förra mötet. Jag vet ganska väl vad jag kan och inte kan. Men räcker det eller kommer jag att tvingas ut i någon form av sysselsättning jag inte klarar?
Jag sjukskrev en gång ifrån ett arbete som i och för sig var psykiskt krävande, men egentligen inte på något sätt tungt. Jag var inte stressad av arbetet, och det var inte fysiskt tungt heller. Jag kunde själv styra arbetsinsatsen till stora delar och välja nivån på hur intensivt jag skulle jobba. Det ställdes givetvis krav men dessa var fullt rimliga, vare dig för höga eller för låga. Jag hade med andra ord ett mycket bra arbete. Jag var dock inte tillsvidareanställd utan arbetade på uppdrag/timmar vilket innebär att jag inte har någon tjänst att återgå till. Kan Försäkringskassan skaffa mig ett bättre arbete – ett arbete jag kan klara av? När jag blev sjuk hade jag försökt arbeta. Tre timmars arbete blev till tre-fyra dagar med svår smärta sängliggandes. Jag mår inte bättre idag. Däremot vet jag mer vad jag kan och inte kan och varför jag får så fruktansvärda smärtor.
Vilken arbetsgivare är beredd att anställa mig på dessa villkor? Försäkringskassan själv kanske eller varför inte arbetsförmedlingen? De har ju öppet fyra timmar i veckan här på orten… Det kanske är lagom för mig.
Ett är i alla fall säkert, vare sig jag eller min familj mår bättre av att vi inte vet vad som kommer att ske om ett halvår rent ekonomiskt.
Skrivet den 17 augusti 2009
”Pisal”
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej
SvaraRaderaUtförsäkringsreglerna är rent ut sagt absurda och har total avsaknad av förankring i verkligheten. Men ändå vill jag påpeka följande:
Det verkar som att du inte uttömt tidsbegränsad sjukersättning enligt övergångsreglerna. Förutsatt att du har tidsbegränsad sjukersättning i en nu pågående ersättningsperiod som började i april 2008 har du enligt övergångsreglerna rätt till en förlängning på ytterligare 18 månader till att börja med., vilket borde ge inkomst i alla fall fram till strax efter halvårsskiftet 2011. Det ger dig också goda möjligheter att uttömma rehabiliteringsmöjligheterna för eventuell sjukersättning tillsvidare. Då, om två år, kanske det medicinska läget är mera preciserat?
Men jag har full förståelse för oron för utförsäkringar och för ilskan mot Husmarkskans bristande omdöme och svängande bortförklaringar för att tysta ner opionionen.
/Mvh admin Processjuridikbloggen
Tack för din reflektion!
SvaraRaderaVisst är det så. Jag hoppas givetvis på en förlängning, men de är också restriktiva med dem. Jag vet inte om jag idag kan få förlängt och jag får inget besked. Det medicinska läget lär inte förändras särskilt mycket framöver. Det som inte går att säga är om det blir livslångt. Långvarig smärta kan ju förändras! (Även om inte grundorsaken kommer att försvinna).
Pisal
Hej igen,
SvaraRaderaTidsbegränsad sjukersättning enligt övergångsreglerna ska bedömas enligt äldre regler, dvs. mht. sociala förhållanden, ett fall som bör kunna drivas igenom via överklagande annars.
Frågan om ett livslångt medicinskt läge (stationär medicinsk situation) kan mycket väl få sitt svar efter de 18 månaderna.
Frågan om livslång medicinsk status beror delvis på om du uttömt alla rehabiliteringsmöjligheter också. Visst, jag vet att fk börjat regeltillämpningen mjukt, men nu skärper upp den (kanske pga. ISF, Inspektionen för socialförsäkringen).
Din rätt till permanent sjukersättning är inget du ska tänka på nu, nu gäller först och främst att få de 18 månaderna enligt övergångsreglerna. Permanent sjukersättning enligt det nya regelverket har vi ännu inte fått prövat i regeringsrätten, och det kan komma att ta 1-2 år (kan ta längre beroende på när ett första överklagande i frågan lämnas in) tills där ligger ett första prejudikat som ger en fingervisning av hur mycket av regeringens utförsäkringsdravel som regeringsrätten är beredd att acceptera.
/Mvh admin Processjuridikbloggen
Tack!
SvaraRaderaJag behöver all uppmuntran jag kan få för att orka.
Pisal
Hej igen,
SvaraRaderaHar full förståelse för negativa tankar inför de kommande sociala utrensningarna, men kämpar man på så har man iaf försökt, och betr. tidsbegränsad sjukersättning har jag i mitt län iaf inte lagt märke till hårdare bedömningar, de värsta länen är annars Värmland, Dalsland och fr a Östergötlands län, men dom släpas också flitigt i länsrätten och får oftare bakslag där än andra länskassor.
På Resurs-nätverket finns även en fd. nämndeman, Hans Hedström, tycker du ska konsultera honom också. Hans juridiska analysförmåga är faktiskt rätt skarp.
Alternativt får du höra av dig till kontaktuppgifterna på Processjuridikbloggen om det kör ihop sig.
/Mvh admin Processjuridikbloggen
Tack för tipset. Jag skrev just till dr Jenny att Resurs har bidragit till kontakter jag inte kunnat få annars. En sådan är just kontakten mer er på Processjuridikbloggen. Som beteendevetare kännar man sig rätt förvirrad stundtal när man slåss mot myndigheterna.
SvaraRaderaJag kommer att höra av mig om/när jag behöver hjälp med de juridiska spetsfundigheterna.
hälsar
Pisal
Jag är i samma sits som dig, har både fysiska och psykiska besvär och det psykiska blir ju absolut inte bättre av all oro.Har sökt förlängning av min sjukersättning men inte fått klart än. Har gått i 5 år och inte blivit bättre ska det ske MÅSTE jag få annan hjälp än det jag fått under dessa 5 år. Kommer att känna mig skyldig inför familjen eftersom jag vet att det inte kommer att fungera att ha ett jobb,vilket resulterar i noll inkomst för mig. Jag tar en dag i taget och har tyvärr stunder där jag känner mig som en belastning både för samhället och min familj och tankar på att inte leva då. Vill att det ska framgå att jag inte valt att bli sjuk och skulle göra allt för att få ett normalt liv.
SvaraRaderaHoppas att det ordnar sig för dig. Ingen av oss har valt att leva som sjuka och vi delar nog så gott som samtliga din önskan om ett normalt liv. VIktigt är att du INTE ska behöva känna dig skyldig inför din familj. Du är viktig för dem oavsett ditt fysiska och psykiska tillstånd just för att du är du och ingen kan ersätta dig.
SvaraRaderaFörlåt att det dröjt innan jag svarat på din kommentar.
Hälsar Pisal
Jag pratade med min handläggare om förlängd sjukpennig då min sjukskrivningstid nu passerar 364 dagar. Jobbar 75% med nöd, orkar egentligen inte mer än halvtid. Men hon sa att det är slut för min del, att om jag ansöker om förlängd sjukpennig kommer jag ett prövas mot hela den reguljära arbetsmarknaden eftersom de anser att jag klarar ett annat arbete på heltid och att det teoretiska arbetet då skulle vara i stället för rehabilitering. De tar ingen hänsyn till mina begränsningar, tar ingen hänsyn till att jag med all sannolikhet kommer att bli arbetslös eftersom ingen arbetsgivare kommer att vilja ha mig då det finns friska arbetslösa att välja bland. Tar ingen hänsyn till att jag inte har någon utbildning, menar att det bara är att skola om sig, vilket är svårt då man sover dåligt pga smärta och oro och måste ta starka värktabletter för att kunna ta sig igenom dagarna. Tar ingen hänsyn till att man är ensamstående med två barn som man ska orka ta hand om. Hon sa att det enda de bedömer är min arbetsförmåga, som om den vore en separerbar del av mitt liv....
SvaraRaderaJag fattar ingenting. Hur kan man separera arbetsförmågan från ens övriga liv? Hur kan man säga att det inte tas någon hänsyn till barnen? Ska man inte få lov att ta hand om sina barn för att man drabbats av en skada orsakad av en trafikolycka och regler som är helt horribla?
Hej Anonym!
SvaraRaderaMan kan egentligen inte separera arbetsförmåga från hela livssituationen, det är därför det är sådan debatt kring detta begrepp. Arbetsförmåga kan som jag, och många med mig, inte ses som en enskild faktor, utan måste ses i relation till hela individen. Tyvärr är nuvarande lagstiftning sådan att den kräver att detta begrepp ska lyftas ur sitt sammanhang för att bedömas enskilt!
Har du varit på Försäkringsmedicinsk Utredning? (FMU) om inte, tycker jag att du ska kräva en sådan då det ofta brukar vara ett sätt att få svart på vitt hur ens förmåga ser ut och prognosen framåt! Hoppas att det ordnar sig för dig, och välkommen in till www.resurs.ning.com för att diskutera (om du redan är medlem så hörs vi där!)
hälsar Pisal
Hej! Ja du! det är tufft att vara sjuk i dagens Sverige. Med denna regering vid rodret. Själv har jag ME( neurlogisk) trötthets sjukdom.
SvaraRaderaJag har blivit antagen till ett projekt Faros. där förväntas ha 25% arbetsförmåga el omräknat minimum 10 h per vecka.
Vad jag eller doktorn tycker saknar fullkomligt betydelse.
så det ska bli kul o se hur de reagerar när jag säger, det finns inga tider, som passar mig " bättre"
Eftersom jag kan vakna halvpigg, sen några timmar senare helt kollaps igen, och "sova middag" 3-4 timmar. Sen kanske orka vara uppe 2 timmar till och sen en lur igen. ca 1-2 timmar.
Sen sitta som en halvdöd skata i soffan o se på tv i den mån man orkar.
lite middag( snabbast möjligt) typ en microlåda. Disk får vänta tills jag får upp ögonen så pass.. Sen sova för natten.
Sen samma cirkus dan efter. Till detta diverse kroppsbesvär, som gör att det är inte bara sömn utan får jag den inte om så nån står och viftar med en mijon framför dig, så funkar inte hjärnan heller, och på det tillståndet hjälper inga smärtstillande, för det är inte direkt ont jag har utan rent kognitiva problem.
Trots detta och välbeskrivet i sjukintygen så har jag enligt FK arbetsförmåga på minst 25%
Hm, det kanske jag har, på miina!! tider!! så detta blir intressant.
coffeecruiser
Är i samma situation och min sjukersättning går ut denne månad. Har precis varit på FMU där samtliga parter ser att i nuläget är jag absolut inte arbetsför alls, men det går heller inte att skriva för all överskådlig framtid.. Har också provat arbetsträning under våren på eget initiativ 2tim 2dag/v som inte fungerade.
SvaraRaderaHar inte arbetat alls sedan Maj-00 och är helt färdigutredd och färdigbehandlad på alla tänkbara sätt även mkt privat. Nu återstår bara beslutet.
Diagnos: nervsmärta efter diskbråcksoperation (godkänd behandlingsskada) Ångerst, Deppresion, Migrän och svåra sömnproblem. Står på Oxykodon regelbundet (morfingruppen)
Har hus och familj och kan inte överleva utan inkomst.
Har man någon chans tro?
J.
Jag lider med er som berättar. Kan bara uppmuntra er till att skriva ner era egna berättelser och skicka dem till redaktioner för denna blogg. Alla våra historier behövs. Så många tragedier för att regelsystemet är inhumant.
SvaraRaderaHoppas att det blir en ändring och att humanitetn återigen kommer fram.
Hälsar
Pisal
Måste berätta att jag fick sjukpension beviljad idag till 100%, så än finns det hopp.
SvaraRaderaJ.
Hej
SvaraRaderaJag tillhör en av dessa personer som blivit drabbad av FK s "nya" regler.
Har sedan ett antal år en tidsbegränsad sjukersättning på 25% men blev utförsäkrad från FK i oktober i år. Inledningsvis hade jag en sjukskrivningsperiod med sjukpenning mellan 2002-2004. Därefter började jag att jobba 50% med 50% sjukersättning och utökade senare till nuvarande tjänstgöringsgrad på 63% med 25% sjukersättning.
Jag lämnar i en ansökan 30 mars 2009 dvs i god tid innan den tidsbegränsade sjukersättning upphörde 30 juni 2009. Jag får brev att handläggningstiden skall vara på 3månader. Ingen handläggare kontaktar mig när sjukersättningen upphör den 30 juni 2009 och ingen handläggning sker under hela sommaren och inga handläggare tar ansvaret över varför inte ett beslut tagits. Den 7 augusti ringer en handläggare upp mig på min mobil (?) (dvs inget formellt brev skickas) och påstår att man inte kan ta beslut i mitt ärende. FK´s handläggare kräver då en second opinion av en annan läkare i mitt ärende (jag har en utmattningssyndrom). Jag meddelar att det är välkommet att besöka den andra läkaren på en annan sjukvårdsläkarmottagning där läkarna enligt FK är utbildade i försäkringsmedicin.
Vid besöket den 27 augusti knackar försäkringsläkaren mig i knäskålarna för att kolla mina reflexer och frågar om jag dricker alkohol, hur mkt jag dricker och vad jag dricker????. Jag tror under hela undersökningstillfället att "dolda kameran" skall dyka upp . Detta är alltså en läkarundersökning som skall fastställa och undersöka symptom i en utmattningssyndrom. Ifall en utbrändhet skulle sitta i knäskålarnas reflexer och alkoholintag då hade sjukvården löst problemet med utbrändheten för länge sedan. Ingen behandlande läkare har under de senaste 7 åren frågat om alkoholintag eller bankat mig i knäskålarna då de behandlat eller bedömt min hälsa.
Därefter får jag veta några veckor senare att den av Försäkringskassans anlitade läkare har bedömt att jag inte längre kan få sjukersättning 25%. Enligt henne har jag dock en nedsatt arbetsförmåga mellan 5-24%. FK underkänner min egen husläkares läkarintyg dvs den läkare som har en helhetsbild av min hälsa.
Jag får möjlighet att överklaga och komma in med nya synpunkter inom ett par veckor.
Sedan 1 juli har jag inte fått någon ersättning från Försäkringskassan under handläggningstiden fram till att beslutet om avslag den 9 oktober 2009 postades till mig. Sammanlagt pågick alltså handläggningen/handläggningstiden i ca 6.5 månad. Försäkringskassan har alltid under tidigare handläggningar av mina ansökningar beviljat mig provisorisk sjukersättning ifall handläggningstiden överskridit den tidpunkt då sjukersättningen utgått. Denhär gången erhåller jag inget.
I motiveringen från FK finns ej heller någon konkret punkt varför jag inte skulle erhålla fortsatt sjukersättning 25% (jag skulle tillhöra de sk undantagsreglerna dvs få en tidsbegränsad ersättning på 18mån ifall min ansökan hade godtagits). Det enda man skriver att jag inte tillfört något nytt i mitt brev efter det att jag erhållit brevet i september om att FK övervägde att avslå min ansökan.
Jag är helt övertygad om att det är mot Socialförsäkringslagen att handlägga ett ärende i mer än 6 månader. Samt att man inte ger mig provisorisk sjukersättning mellan den 1 juli och 9 oktober 2009.
Jag är även övertygad att min historia inte är unik men att Försäkringskassan anlitar sk läkare med utbildning i försäkringsmedicin och att undersökningsmetoderna är irrelevanta och absurda i relation till patientens sjukdom.
I oktober anmäler jag mig till Arbetsförmedlingen i hopp om att kunna stämpla upp min deltidstjänst. Den 10 december får jag chockbrevet av AEA akassan att Sjukersättning inte är akassegrundande och att jag inte har rätt att stämpla upp mig till en heltid. Jag har alltså i god tro slängt akasseavgiften i sjön.
Kan bara säga att jag lider med er som skriver här. Nu idagarna har jag själv varit på avstämningsmöte, där FK talar om att jag ska få förlängd ersättning i 18 månader. Nu är det inte min handläggare som beslutar, han bara föreslår. Dessutom måste min läkare skriva ett nytt läkarutlåtande, och jag väntar på en tid hos honom för det, så än är inget avgjort. Men förhoppningen om förlängning finns i alla fall.
SvaraRaderaAtt bara dra in ersättning, utan att motivera varför och att inte ge tid innan, tycker jag personligen mycket illa om. Dessutom är det problem med dessa 25% sjukersättningar/sjukpenning då Akassorna brukar kräva att man kan arbeta minst 17 tim/vecka för att vara berättigad till att stämpla. Har man som du skriver ovan, dessutom haft sjukersättning som inte är A-kassegrundande blir det än värre. Frågan är hur reglerna ser ut efter nyår med den sk introduktionen?
Jag önskar er alla som skriver och kommenterar min berättelse och alla som läser här en riktigt GOD JUL och ett GOTT NYTT ÅR!
Pisal
Hej!
SvaraRaderaJag var på avstämmingsmöte igår. I 5mån har jag haft arbetsträning för att kolla om jag klarar något förekommande arbete. Detta har gått bra eftersom jag har haft ett mycket anpassat arbete för min sjukdom. Så igår kom dråpslaget, jag har tisbegränsad sjukersättning på 25%. Eftersom jag har klarat arbetsprövningen blir jag omedelbart av med ersättningen och ska anmäla mig som helt arbetslös. Jag har inte jobbat full tid sedan år 2000, så jag får stämpla 75% resten av pengarna försvinner. De sa till mig att jag fick skylla mig själv att jag blivit sjuk. Är det någon som vet om det finns någon hjälp att få eller om man ska fundera på självmord direkt.
Hej!
SvaraRaderaDet låter hårt och omänskligt att kräva att man ska gå från ett anpassat arbete på 25% till ett vanligt heltidsarbet/arbetslöshet. nu vet jag ju inte om du har en anställning på 25% eller om det var arbetsträning. I vilket fall som helst så hoppas jag du överklagar beslutet. Jag har för mig att tiden man har på sig är två månader för att skicka in överklagande. har man då inte alla papper klara kan man skicka in ett brev där man skriver vilket belsut man överklagar och vad man önskar istället och sedan skriva att kompletterande underlag kommer att skickas separat. det viktiga är själva brevet som säger att du överklagar. Ett sätt att ha både "hängslen och livrem" är att skicka samma brev till Förvaltningsrätten för kännedom. Skriv då längst ner på pappret Sändlista: Försäkringskassan, Förvaltningsrätten (för kännedom).
Mer information kan du få på RESURS hemsida. www.resurs.ning.com. Välkommen int dit om du inte redan är medlem.
Hoppas att det går bra för dig.
Vänliga hälsningar
Pisal