Bäste Gunnar!
Vi var många som såg programmet om Marie-Louise i Uppdrag Granskning den 13/1, som bl.a Du medverkade i. Du påstod att det var media som skrämde upp folk då de berättade historier som denna, att det inte fanns anledning till oro, att det inte var fel på reglerna utan att FK skulle rannsaka sig själva, att ingen kunde veta vad som egentligen orsakade Marie-Louise tragiska självmord, trots att det ju var ganska uppenbart vad som var droppen för henne i en redan nog så svår situation.
Nu är det så att ute i vårt samhälle finns det en hel del människor som står inför samma prövningar som Marie-Louise. Detta är ingen unik situation tyvärr och ingenting som är orsakat av att media tar upp fall som belyser verkligheten.
I vårt politiskt obundna nätverk RESURS är vi snart 1600 medlemmar och varje dag strömmar det in nya människor, förtvivlade människor, som har en gemensam faktor. Antingen är vi själva drabbade av regelverket, eller har vi anhöriga som är det. Många var förut ensamma med sina upplevelser och hade ingen aning om hur de skulle få stöd i sin situation. Också en del behandlare från olika vårdkategorier är medlemmar då de ser hur illa deras patienter far pga reglerna.
För sanningen är Gunnar, att situationen för sjuka människor i dagens Sverige är horribel. Det är ingen skrämselpropaganda orsakad av oppositionen eller media som Ni hävdar, utan en verklighet vi är tusentals som kan vittna om. Det som oroar oss är, att trots att media belyser problemen, trots att många skrivit brev och mail till Er och har försökt stämma träff med Er för att upplysa om hur Era regler faktiskt försätter många människor i en förfärlig situation, så vägrar Ni att lyssna. Ni fortsätter att kalla Er reform för hjälp och stöd. Men vi får inte hjälp och stöd. Det enda vi får är indragen inkomst trots att många av oss är för sjuka för att arbeta helt eller delvis.
Till och med en del av oss som har fungerat på deltid, ska nu tvingas söka heltidsarbete, trots att anledningen till deltidssjukskrivningen är att resten av tiden behövs för medicinsk rehabilitering och återhämtning för att kunna klara att arbeta i den utsträckning vår förmåga tillåter. I stället påstås ett "individanpassat program på AF" kunna rehabilitera oss till heltidsarbete. Och då har många av oss redan arbetsgivare som anpassat arbetet efter våra behov, vilket är föga troligt att en ny arbetsgivare skulle göra.
Ni påstår att vi är passiviserade. Men många av oss går på rehabilitering i olika former. Och de som inte gör detta, blir inte hjälpta av att piskas ut i arbete genom att sjukpenningen dras in efter ett bestämt antal dagar och tvingas ut i arbetsmarknaden för att söka ett potentiellt omöjligt arbete. För det kan ju inte ha undgått Er att arbetslösheten är hög i vårt land och att det just nu finns en hel del frisk arbetskraft att tillgå, vilket de flesta arbetsgivare föredrar. Att kasta ut sjuka människor i hela den reguljära arbetsmarknaden och påstå att detta är rehabilitering, hjälp och stöd, är ju faktiskt inget annat än lögn.
Många behandlare står i dag handfallna, kan inte längre hjälpa oss att få ökad livskvalitet. Och vi i RESURS får möta en hel del förtvivlan i nätverket då många medlemmar får liknande brev som Marie-Louise. I nätverket försöker vi stötta och hjälpa varandra i de olika grader av kris vi befinner oss i. Marie-Louise är en av många. Det finns fler än hon som tagit sitt liv, men anhöriga har valt att inte offentliggöra detta. Och vi är många som vid ett flertal tillfällen i denna process som Ni lagstiftat om, känt samma desperation som Marie-Louise. Och det har inte berott på media, utan är i direkt anslutning till de beslut försäkringskassan tagit utifrån det regelverk som nu är gällande.
Så nej Gunnar, oron beror inte på media. Tvärtom känner vi oss stärkta då media berättar om andra fall som liknar våra egna. Vi vet vad vi upplever trots det Ni försöker intala allmänheten. Vi upplever inte att vi får hjälp, stöd och rehabilitering då arbete inte är något av detta för oss som är sjuka och skadade på olika sätt. Och vi kommer att fortsätta berätta hur verkligheten ser ut. Vi kommer inte att tystna förrän Ni på allvar rannsakar Ert regelverk som just nu förstör tusentals människoliv. För det handlar inte bara om de som utförsäkras, även tillhörande familjer med barn blir drabbade.
Vi vill ha rätt till riktig hjälp, medicinsk och vetenskapligt dokumenterad rehabilitering. Vi vill ha rätt att känna ekonomisk trygghet så att vi kan lägga vår energi på att läka och få en så bra livskvalitet som möjligt. Och vi vill känna att vi kan komma ut i arbetslivet i den takt var och en av oss förmår, inte efter ett förutbestämt antal dagar. För detta är olika för olika människor. Som det är nu är det samma för alla. Detta är vekligheten även om Ni vägrar att se den!
Hälsningar RESURS
För mer fakta: Vi sågar alla påståenden
Visar inlägg med etikett Gunnar Axén. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Gunnar Axén. Visa alla inlägg
tisdag 26 januari 2010
torsdag 22 oktober 2009
Öppet brev till läkarförbundet angående utförsäkring av sjuka
Öppet brev till läkarförbundet!
Bästa Eva Nilsson Bågenholm,
Under nästa år kommer över 50000 långtidssjuka att tvingas ut ur sjukförsäkringen till följd av lagförändringarna som trädde i kraft 1 juli 2008. Det räddningspaket som socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson presenterade i mitten på september medför föga förändring för majoriteten av de sjuka, då nivån i introduktionsprogrammet är i paritet med försörjningsstöd och kraven att delta i aktivitetsprogrammen för många sjuka är oöverkomliga.
Förutom de grupper som tvingas ur sjukförsäkringen pga de nya tidsgränserna, tillkommer en stor grupp som förlorar sin sjukpenning/sjukersättning eftersom försäkringskassans handläggare inte godkänner läkarnas värdering av nedsatt arbetsförmåga. Ett stort problem här är att begreppet "arbetsförmåga gentemot hela den nationella arbetsmarknaden" fortfarande saknar definition, vilket medför en olöst rättsosäkerhet i sjukförsäkringen. Anna Hedborg hade till uppgift att klarlägga detta begrepp, men fann uppgiften övermäktig och har nu övergett den ambitionen. Trots detta är begreppet "arbetsförmåga" fortsatt centralt i den nu gällande sjukförsäkringen. Detta kan inte annat än innebära att rättsosäkerheten och godtycket i bedömningarna av sjuka människors rätt till ersättning från sjukförsäkringen tillåts fortsätta.
I läkartidningen den 29/9-09 kan man läsa att Anna Hedborg nu föreslår ett nytt sjukförsäkrings-system där läkarna frikopplas från sjukförsäkringen efter 180 dagar. Möjligtvis är detta bekvämt för läkarkåren som slipper svåra bedömningar och konflikter med försäkringskassan. För patienterna innebär dock detta att man lämnas helt ensamma i relation till försäkringskassan.
Desperationen bland Sveriges långtidssjuka är stor och närmast dagligen kommer jag i kontakt med människor som brottas med tankar om att de inte orkar kämpa vidare. Tanken att inte bli tagen på allvar, att bli ställd inför krav på prestation som man inte mäktar med och hot om att helt förlora sin ekonomiska trygghet blir för tungt. I detta läge blir jag mycket bekymrad över läkarförbundets tystnad i frågan. Är inte våra patienters väl och ve en viktig fråga för oss läkare ?
Med vänlig hälsning och hopp om svar!
Jenny Fjell
Leg läk och Med. Dr.
ST-läkare i Psykiatri
samt
Intiativtagare till Nätverket Resurs (Respekt för sjuka och utsattas rätt i samhället)
Bästa Eva Nilsson Bågenholm,
Under nästa år kommer över 50000 långtidssjuka att tvingas ut ur sjukförsäkringen till följd av lagförändringarna som trädde i kraft 1 juli 2008. Det räddningspaket som socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson presenterade i mitten på september medför föga förändring för majoriteten av de sjuka, då nivån i introduktionsprogrammet är i paritet med försörjningsstöd och kraven att delta i aktivitetsprogrammen för många sjuka är oöverkomliga.
Förutom de grupper som tvingas ur sjukförsäkringen pga de nya tidsgränserna, tillkommer en stor grupp som förlorar sin sjukpenning/sjukersättning eftersom försäkringskassans handläggare inte godkänner läkarnas värdering av nedsatt arbetsförmåga. Ett stort problem här är att begreppet "arbetsförmåga gentemot hela den nationella arbetsmarknaden" fortfarande saknar definition, vilket medför en olöst rättsosäkerhet i sjukförsäkringen. Anna Hedborg hade till uppgift att klarlägga detta begrepp, men fann uppgiften övermäktig och har nu övergett den ambitionen. Trots detta är begreppet "arbetsförmåga" fortsatt centralt i den nu gällande sjukförsäkringen. Detta kan inte annat än innebära att rättsosäkerheten och godtycket i bedömningarna av sjuka människors rätt till ersättning från sjukförsäkringen tillåts fortsätta.
I läkartidningen den 29/9-09 kan man läsa att Anna Hedborg nu föreslår ett nytt sjukförsäkrings-system där läkarna frikopplas från sjukförsäkringen efter 180 dagar. Möjligtvis är detta bekvämt för läkarkåren som slipper svåra bedömningar och konflikter med försäkringskassan. För patienterna innebär dock detta att man lämnas helt ensamma i relation till försäkringskassan.
Desperationen bland Sveriges långtidssjuka är stor och närmast dagligen kommer jag i kontakt med människor som brottas med tankar om att de inte orkar kämpa vidare. Tanken att inte bli tagen på allvar, att bli ställd inför krav på prestation som man inte mäktar med och hot om att helt förlora sin ekonomiska trygghet blir för tungt. I detta läge blir jag mycket bekymrad över läkarförbundets tystnad i frågan. Är inte våra patienters väl och ve en viktig fråga för oss läkare ?
Med vänlig hälsning och hopp om svar!
Jenny Fjell
Leg läk och Med. Dr.
ST-läkare i Psykiatri
samt
Intiativtagare till Nätverket Resurs (Respekt för sjuka och utsattas rätt i samhället)
onsdag 14 oktober 2009
Gunnar Axén! Nytt öppet brev!
Det skrevs många brev till Gunnar Axén de sista veckorna. Svar kom däremot aldrig.
Nätverket RESURS, nätverket SLUSSA och Kamratföreningen Vänkraft skrev ett nytt öppet brev med tydliga frågor som många sjuka har idag.
Läs hela brevet HÄR och ställ din egen fråga i en kommentar.
Nätverket RESURS, nätverket SLUSSA och Kamratföreningen Vänkraft skrev ett nytt öppet brev med tydliga frågor som många sjuka har idag.
Läs hela brevet HÄR och ställ din egen fråga i en kommentar.
lördag 3 oktober 2009
Sjuka missuppfattar
Den 16. september överlämnades 105.000 namnunderskrifter till riksdagen.
Gunnar Axén, ordf. i rikdsdagens socialförsäkringsutskott talade då om att alla dessa människor inte har förstått de nya reglerna.
Idag i Expressen
F-kassen slår rekord i avslag - nu hotas deras läkare till livet.
De sjuka frågar Gunnar Axén om han har några föreställningar varför det finns så många förtivlade människor?
Har de missförstått de besluten som utförsäkrade dem?
Har de missförstått de egna avslag?
...eller vad är det de sjuka, deras familjer och deras läkare inte har förstått?
Gunnar Axén, ordf. i rikdsdagens socialförsäkringsutskott talade då om att alla dessa människor inte har förstått de nya reglerna.
Idag i Expressen
F-kassen slår rekord i avslag - nu hotas deras läkare till livet.
De sjuka frågar Gunnar Axén om han har några föreställningar varför det finns så många förtivlade människor?
Har de missförstått de besluten som utförsäkrade dem?
Har de missförstått de egna avslag?
...eller vad är det de sjuka, deras familjer och deras läkare inte har förstått?
lördag 26 september 2009
Brev till Husmark och Axén
Ang. den nya sjukförsäkringslagen så säger ni att vi sjuka inte behöver oroa oss och vara rädda för att hamna utan ersättning.
Ni säger att vi sjuka har missuppfattat det hela.
Men det jag fattat är
att med de papper jag har idag från FMR och FK och mina läkare hade jag innan den nya lagen haft rätt till permanent sjukersättning (varför kan det inte få heta SJUKPENSION? alla dessa namnbyten är ju bara förvirrande).
Efter den nya lagen så innebär samma yttranden och utlåtanden att jag nästa höst kommer att utförsäkras ur sjukförsäkringen.
Jag bara undrar; NÄR blev jag frisk?
Jag mister min sjukersättning och jag mister min AFA-försäkring.
Jag kommer inte att klara att arbeta och inte heller att arbetsträna eller delta i något introduktionsprogram.
Och ja - jag har försökt. Många gånger.
Men det går inte.
Jag har dessutom varit sjuk väldigt länge och blir bara sämre.
Så säg inte till mej att jag missuppfattat den nya lagen. Jag vet precis vad som väntar.
Och i alla de debattartiklar och insändare jag läst som ni skrivit så känner jag ert förakt för mej som drabbats av sjukdom.
Som om jag skulle ha kunnat gjort något åt det som om jag valt det själv.
Som om jag själv valt att inte bli frisk utan hellre vill ligga i sängen och lata mej.
Nästa höst står jag helt utan ersättning. Det har jag inte missförstått.
Men jag tror att ni inte förstår att sjukdom inte går över genom indragna ersättningar.
Jag kommer att vara lika sjuk nästa höst som nu om inte värre eftersom min sjukdom påverkas av stress.
Vad jag inte kan förstå är varför ni i "alliansen"vill att man som sjuk inte ska få behålla sin sjukersättning och sin försäkring under tiden man genomgår alla nya introduktionsprogram och arbetsmarknadspolitiska åtgärder eller vad ni nu valt att kalla dem.
Låt sjuka behålla sina ersättningar och försäkringar! Då behöver man ju inte må dåligt på grund av den ekonomiska stressen och man kan få försöka komma igen i lugn och ro och i sitt eget tempo.
Och framförallt först rehabiliteras medicinskt, dvs få rätt diagnos, rätt behandling m.m. och sedan arbetsträna om man klarar det och sen prova lönebidragsjobb, nystartsjobb eller vad ni nu valt att kalla dem, m.m.
Varför är det så viktigt att sjuka ska föras över till Arbetsförmedlingen utan att få behålla sin sjukersättning och sin AFA-försäkring?
Ni säger att om man inte klarar introduktionen på Arbetsförmedlingen så kommer man få tillbaka sin ersättning?
Men varför kan man inte få behålla sjukpenning eller sjukersättning och sina försäkringar hela vägen fram?
Ni måste ju ha en anledning till detta.
Sjukförsäkringen ger enorma överskott och fusket visade sig vara minimalt. Så det kan ju inte vara ekonomiska skäl.
Och kränk mej inte genom att påstå att jag kommer att få ersättning och kunna överleva på 1.115 kr i veckan FÖRE skatt - för det kan jag inte.
Idag får jag ca 10.000 kr i månaden efter skatt (sjukersättning och AFA-försäkring).På det kan jag överleva och betala min bostad, min bil och min mat m.m.
Nästa höst blir jag bostadslös. Varför ska jag behöva bli bostadslös för att jag drabbats av sjukdom?
Och "snabbspåret" till a-kassan har jag ingen nytta av eftersom jag gick ur a-kassan för länge sedan eftersom jag inte omfattades av den trots att jag betalt in till den under alla år.
Snacka om lurad....
Och hur ska man förresten uppnå arbetsvillkoret på 3 månader om man inte har ett arbete att gå tillbaka till?
Och om man har ett arbete att gå tillbaka till i 3 månader ska man sen säga upp sig för att få a-kassa under introduktionsprogrammet?
Och först en karensperiod för att man sagt upp sig själv?
Är man då överhuvudtaget aktuell för detta introduktionsprogram? Då har man ju varit arbetsför i 3 månader?
Och ljug mej inte rätt i ansiktet genom att påstå att jag får tillbaka min sjukersättning om jag är för sjuk för Arbetsförmedlingen.
Hur ska det gå till menar ni?
Ska jag inte då ansöka om sjukpenning eller sjukersättning på vanligt sätt och börja om från början igen?
Men det kan jag väl inte heller om jag inte först varit "frisk" en period eftersom ni numera tidsbegränsat hur länge man får ersättning vid sjukdom?
Så förklara för mej exakt vad det är jag missuppfattat och förklara varför inte sjuka kan få behålla sina ersättningar (sjukpenning, sjukersättning och försäkringar) hela vägen tillbaka till hälsa och arbete.
Och förklara gärna också hur ni kan tycka att det är rätt att ta pengar ur vår sjukförsäkring till skattesänkningar åt de som arbetar.
Hur gör det mej frisk?
Tack.
Ni säger att vi sjuka har missuppfattat det hela.
Men det jag fattat är
att med de papper jag har idag från FMR och FK och mina läkare hade jag innan den nya lagen haft rätt till permanent sjukersättning (varför kan det inte få heta SJUKPENSION? alla dessa namnbyten är ju bara förvirrande).
Efter den nya lagen så innebär samma yttranden och utlåtanden att jag nästa höst kommer att utförsäkras ur sjukförsäkringen.
Jag bara undrar; NÄR blev jag frisk?
Jag mister min sjukersättning och jag mister min AFA-försäkring.
Jag kommer inte att klara att arbeta och inte heller att arbetsträna eller delta i något introduktionsprogram.
Och ja - jag har försökt. Många gånger.
Men det går inte.
Jag har dessutom varit sjuk väldigt länge och blir bara sämre.
Så säg inte till mej att jag missuppfattat den nya lagen. Jag vet precis vad som väntar.
Och i alla de debattartiklar och insändare jag läst som ni skrivit så känner jag ert förakt för mej som drabbats av sjukdom.
Som om jag skulle ha kunnat gjort något åt det som om jag valt det själv.
Som om jag själv valt att inte bli frisk utan hellre vill ligga i sängen och lata mej.
Nästa höst står jag helt utan ersättning. Det har jag inte missförstått.
Men jag tror att ni inte förstår att sjukdom inte går över genom indragna ersättningar.
Jag kommer att vara lika sjuk nästa höst som nu om inte värre eftersom min sjukdom påverkas av stress.
Vad jag inte kan förstå är varför ni i "alliansen"vill att man som sjuk inte ska få behålla sin sjukersättning och sin försäkring under tiden man genomgår alla nya introduktionsprogram och arbetsmarknadspolitiska åtgärder eller vad ni nu valt att kalla dem.
Låt sjuka behålla sina ersättningar och försäkringar! Då behöver man ju inte må dåligt på grund av den ekonomiska stressen och man kan få försöka komma igen i lugn och ro och i sitt eget tempo.
Och framförallt först rehabiliteras medicinskt, dvs få rätt diagnos, rätt behandling m.m. och sedan arbetsträna om man klarar det och sen prova lönebidragsjobb, nystartsjobb eller vad ni nu valt att kalla dem, m.m.
Varför är det så viktigt att sjuka ska föras över till Arbetsförmedlingen utan att få behålla sin sjukersättning och sin AFA-försäkring?
Ni säger att om man inte klarar introduktionen på Arbetsförmedlingen så kommer man få tillbaka sin ersättning?
Men varför kan man inte få behålla sjukpenning eller sjukersättning och sina försäkringar hela vägen fram?
Ni måste ju ha en anledning till detta.
Sjukförsäkringen ger enorma överskott och fusket visade sig vara minimalt. Så det kan ju inte vara ekonomiska skäl.
Och kränk mej inte genom att påstå att jag kommer att få ersättning och kunna överleva på 1.115 kr i veckan FÖRE skatt - för det kan jag inte.
Idag får jag ca 10.000 kr i månaden efter skatt (sjukersättning och AFA-försäkring).På det kan jag överleva och betala min bostad, min bil och min mat m.m.
Nästa höst blir jag bostadslös. Varför ska jag behöva bli bostadslös för att jag drabbats av sjukdom?
Och "snabbspåret" till a-kassan har jag ingen nytta av eftersom jag gick ur a-kassan för länge sedan eftersom jag inte omfattades av den trots att jag betalt in till den under alla år.
Snacka om lurad....
Och hur ska man förresten uppnå arbetsvillkoret på 3 månader om man inte har ett arbete att gå tillbaka till?
Och om man har ett arbete att gå tillbaka till i 3 månader ska man sen säga upp sig för att få a-kassa under introduktionsprogrammet?
Och först en karensperiod för att man sagt upp sig själv?
Är man då överhuvudtaget aktuell för detta introduktionsprogram? Då har man ju varit arbetsför i 3 månader?
Och ljug mej inte rätt i ansiktet genom att påstå att jag får tillbaka min sjukersättning om jag är för sjuk för Arbetsförmedlingen.
Hur ska det gå till menar ni?
Ska jag inte då ansöka om sjukpenning eller sjukersättning på vanligt sätt och börja om från början igen?
Men det kan jag väl inte heller om jag inte först varit "frisk" en period eftersom ni numera tidsbegränsat hur länge man får ersättning vid sjukdom?
Så förklara för mej exakt vad det är jag missuppfattat och förklara varför inte sjuka kan få behålla sina ersättningar (sjukpenning, sjukersättning och försäkringar) hela vägen tillbaka till hälsa och arbete.
Och förklara gärna också hur ni kan tycka att det är rätt att ta pengar ur vår sjukförsäkring till skattesänkningar åt de som arbetar.
Hur gör det mej frisk?
Tack.
fredag 18 september 2009
Brev skickat till Gunnar Axén
"Hej! Brev skickat till Gunnar Axen.
Jag var med på mötet på Mynttorget. Jag fick hjälp att ta mig dit, en jättejobbig resa då min kropp inte klarar så mycket. Jag är själv sjuk och har ej blivit beviljad sjukpension, jag har inte blivit erbjuden någon rehabilitering. Jag har varit sjuk i 9 år. Jag hade 100% sjukersättning tidsbegränsad men plötsligt enligt nya regler så blev jag helt frisk. Nu har jag fått avslag från Försäkringskassan i Uddevalla igen då jag sökt 100% sjukpension. Jag har fibromyalgi som har ett eget sjukdomsnummer. Jag har sådan värk att jag ibland bara ligger och kräks. Jag kan bli sängliggande upp till 3 dagar. Jag har försämrad lungkapacitet, Astma, Diabetes, IBS "Nervös tarm med blodiga diareér", allergi, och dåligt immunförsvar m.m.
Hur ska jag kunna arbeta med detta? Hur ska jag ta mig till ett arbete när jag kräks av smärta och får springa på toaletten hela tiden? Eller de dagar jag får svårt att andas? Jag kan förstå om de som blir sjuka nu kanske får den hjälpen direkt?Men vi som hamnat emellan då? Vad ska vi göra? Vissa sjukdomar går ej att bota!
Tycker du själv att det är rimligt att arbeta med dessa sjukdomar?
Väldigt besviken att du sade att allt är ett missförstånd när jag själv inte fått någon hjälp och nu ska jag inte få ersättning heller. Skall dock påpeka att jag har 50 % sjukpension så då ska jag leva på 5000:- mån? Det påverkar hela min familj och mina barn. Jag är 48 år gammal och har legat på kalla plåtar på Uddevallavarvet och svetsat och jag har arbetat hela mitt liv från att jag var 16 år gammal. Är detta tacken när jag blev sjuk och inte klarar mig själv?
Jag har läkarintyg, papper på tester från arbetsförmedlingen som visar hur svårt det är för mig. Inget av detta tas det någon hänsyn till. På måndag ska jag gå in på FK för att kräva bli rehabiliterad. Mina obotbara sjukdomar ska botas så att jag kan arbeta.
Nedskrivet av min fru då jag ej klarar längre tid vid datorn."
"Hr Nilsson"
Jag var med på mötet på Mynttorget. Jag fick hjälp att ta mig dit, en jättejobbig resa då min kropp inte klarar så mycket. Jag är själv sjuk och har ej blivit beviljad sjukpension, jag har inte blivit erbjuden någon rehabilitering. Jag har varit sjuk i 9 år. Jag hade 100% sjukersättning tidsbegränsad men plötsligt enligt nya regler så blev jag helt frisk. Nu har jag fått avslag från Försäkringskassan i Uddevalla igen då jag sökt 100% sjukpension. Jag har fibromyalgi som har ett eget sjukdomsnummer. Jag har sådan värk att jag ibland bara ligger och kräks. Jag kan bli sängliggande upp till 3 dagar. Jag har försämrad lungkapacitet, Astma, Diabetes, IBS "Nervös tarm med blodiga diareér", allergi, och dåligt immunförsvar m.m.
Hur ska jag kunna arbeta med detta? Hur ska jag ta mig till ett arbete när jag kräks av smärta och får springa på toaletten hela tiden? Eller de dagar jag får svårt att andas? Jag kan förstå om de som blir sjuka nu kanske får den hjälpen direkt?Men vi som hamnat emellan då? Vad ska vi göra? Vissa sjukdomar går ej att bota!
Tycker du själv att det är rimligt att arbeta med dessa sjukdomar?
Väldigt besviken att du sade att allt är ett missförstånd när jag själv inte fått någon hjälp och nu ska jag inte få ersättning heller. Skall dock påpeka att jag har 50 % sjukpension så då ska jag leva på 5000:- mån? Det påverkar hela min familj och mina barn. Jag är 48 år gammal och har legat på kalla plåtar på Uddevallavarvet och svetsat och jag har arbetat hela mitt liv från att jag var 16 år gammal. Är detta tacken när jag blev sjuk och inte klarar mig själv?
Jag har läkarintyg, papper på tester från arbetsförmedlingen som visar hur svårt det är för mig. Inget av detta tas det någon hänsyn till. På måndag ska jag gå in på FK för att kräva bli rehabiliterad. Mina obotbara sjukdomar ska botas så att jag kan arbeta.
Nedskrivet av min fru då jag ej klarar längre tid vid datorn."
"Hr Nilsson"
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
