fredag 18 december 2009

Ska jag kämpa eller kapitulera?

Idag (den 13:e december) har jag suttit och läst lite på arbetsförmedlingens sida och hamnade via en länk här:

Stöd till personer som lämnar sjukförsäkringen

Vad innebär förslaget för en person som blir sjuk i introduktionsprogrammet eller andra arbetsmarknadspolitiska program?

Den person som har skrivits ut från ett arbetsmarknadspolitiskt program kan få sjukpenning om han eller hon uppfyller villkoren för det. De personer vars dagar med förlängd sjukpenning eller tidsbegränsad sjukersättning har tagit slut kan dock få sjukpenning först efter 87 dagar respektive tre månader från det att ersättningen från sjukförsäkringen tagit slut. Undantag görs för vissa svårare sjukdomstillstånd.

- personen vårdas intagen på sjukhus eller på grund av sjukdom får omfattande vård, utan att vara intagen på sjukhus
- personen på grund av sjukdom har fått en sådan avgörande förlust av verklighetsuppfattningen och förmågan att orientera sig att personen inte kan tillgodogöra sig information eller
- om återgång i arbete eller ett deltagande i ett arbetsmarknadspolitiskt program skulle medföra risk för allvarlig försämring av personens sjukdom.


Hur många kommer inte drabbas av detta?
3 månader utan en krona i inkomst!
Hur långa kommer inte handläggningstiderna på socialen bli?
Vad ska folk leva på?
Jag bad om hjälp i våras hos socialen då Fk av misstag tog bort hela min ersättning, även den 50%-iga delen jag har livet ut.

Till svar fick jag
"Du har en insatslägenhet, sälj den.
Jag har sett annonser på 2-rummare med begärt pris på 80.000:-, det kan du leva länge på".

Visst, en del lägenheter får man 70-80.ooo kr för men dom är totalrenoverade i toppskick, nya vitvaror mm och detta sa jag till ****personen, men min kan jag i bästa fall får ut 15.000:- för. Gamla vitvaror, stort renoveringsbehov mm.

Det örat ville inte hon lyssna på så jag bad henne att ***************censur*
Inte ens pengar till hyran fick jag utan i 3 månader fick jag leva snålt på kredit!

Funderar på om jag inte ska skaffa mig en gammal husvagn och be att få hyra en liten plätt hos nån bonde, för den ersättningen jag kommer få kommer inte ens räcka till hyra här och då bor jag ändå billigast i stan!

A-kassa är jag inte berättigad till, blev utförsäkrad därifrån i april förra året pga av dom nya reglerna, hade helt enkelt varit sjuk för länge.
Även om jag inte gått ur skulle jag inte få en krona därifrån i dagens läge, så varför betala 485:-/månad för en försäkring jag inte har rätt till?

Många frågor snurrar i min skalle, vad händer efter dessa 3 introduktionsmånader hos AF?
Kommer jag få nåt jobb eller nån arbetsmarknadsåtgärd igen?
Eller kommer jag hamna mellan stolarna igen och få strida på knivseggen för att få ihop det till hyra och mat?
Kommer jag bli tvungen att sälja min billiga lya och köpa tält och bli uteliggare och få tigga på gatan?
Vad händer med mina älskade djur?
Kommer dom drabbas av detta i 3:e led?
Måste jag ta bort/omplacera dom för att jag inte har råd att ge dom mat?

Jag har inga rika föräldrar som kan ställa upp med mat och husrum, jag väntar inte på nåt stort arv som kan försörja mig ett par år.

Just nu ser allt bara svart ut, jag förväntar mig det värsta men hoppas på det bästa trots allt.
Jag har ju varit inne i liknande karuseller tidigare dom 12 åren som gått sen jag blev sjuk, frågan är om jag orkar kämpa en gång till eller kommer ge upp och kapitulera?

"B.K."

torsdag 17 december 2009

Livskris?!

Statsministern säger:
Man kan faktiskt drabbas av en livskris vid 32 som man, när man fyller 36, upplever har kommit lite åt sidan.
Ska vi då ha ett Sverige som säger att "Näe, det som hände dig när du var 32 det gör att du ska inte jobba mer utan i din panna står förtidspensionär?"
Livskris? Kommit lite åt sidan? Jag fattar ingenting av detta. Ingenting. Vaddå livskris?

Menar han sjukdomar? Det måste han ju mena men vad har det med livskris att göra?
Har ordet sjuk och sjukdom tagits bort i det svenska språket nu? Menar han att folk säger att de har varit med om en livskris och vill vara förtidspensionärer resten av sina liv?

Jag kollapsade och blev sjukskriven när jag var 25 år. Jag blev sjuk. Utbränd. Utmattningssyndrom. Det var banne mig ingen livskris! Jag hade slitit ut mig själv totalt. Det var mitt fel men det var omedvetet.

Jag har kämpat på, har arbetat periodvis, 100%, 75%, 50%, 25%. Fram och tillbaka, är långtidssjukskriven. Jag har gjort och gör allt i form av rehabilitering och mediciner jag kan tänka mig för att komma igen och bli frisk.

Jag - kan - inte - skynda - på - detta!

Det fungerar inte så. Det GÅR INTE att skynda på. Jag lovar, jag har försökt mer än en gång för att jag vill må bra.
Jag kunde inte somna i natt. Jag inser att jag snart står inför vinna eller försvinna. Vet inte om jag kan bo kvar i min lägenhet.

Och risken finns att jag brakar ihop, inte p g a en livskris utan p g a förvärrande symptom på min sjukdomsbild. Jag kanske inte gör det men risken finns.
Vad gör jag då? Någon som vet?

Vänliga hälsningar Anna

tisdag 15 december 2009

Att ta sikte på det friska

Att ta sikte på det friska låter väldigt bra och riktigt på alla vis men hur ser det ut i verkligheten? Det skall jag berätta för er!

Jag är halvtidsjukpensionär och har dessutom varit sjukskriven ett och ett halvt år på de resterande 50%. Nu har försäkringskassan förberett mig på att efter den 18 dec får jag inte vara sjukskriven längre trots läkarintyg som emotsäger detta. Jag är inte utförsäkrad.

Har jag fått möjlighet att arbetspröva? - Nej!

Min arbetsgivare hade kunnat tänka sig detta men försäkringskassan sa nej!

Inga rehabiliteringsåtgärder eller åtgärder överhuvudtaget.

Jag hade möjlighet att leda en kurs två-tre timmar i veckan men inte ens det var möjligt att se som arbetsträning. För att jag skulle kunna hålla dessa fem kurstillfällen hade försäkringskassan dragit ner ersättningen med 25%, vilket är mycket mer än dessa tillfällen skulle gett i pengar.

I april i år fick jag veta att jag var aktuell för Faros-projekt. Den 3 december fick jag veta att detta aldrig utlovats och inte skulle bli av! Vilket både min arbetsgivare, mitt fack och jag tycker är ett lite märkligt förfarande.

Jag har på egen hand sökt och fått positiv respons på två olika ställen att arbetspröva på, där arbetsuppgifterna motsvarar vad jag tror mig kunna orka med, men försäkringskassan går inte med på någon arbetsprövning, utan jag skall direkt ut på den reguljära markanaden trots att min läkare uttryckligen skriver att jag bör ha ett skyddat/anpassat arbete!

Är det att ta sikte på det friska?

Skulle så vara fallet hade jag fått arbetspröva på arbetsplatser med uppgifter som passar min sjukdomsbild inte bli utslussad på den reguljära arbetsmarknaden där det kryllar av friska människor utan arbete.

Kom inte med sådana fina ord om att se till det friska - de klingar verkligen illa.
Se till att ni först vet vad ni pratar om innan ni påstår att "ingen kastas ut" ... "alla erbjuds ta del av ett omställningsprogram som sakta lotsar dem tillbaka till ett värdigt liv med egen försörjning..." "Svårt att förstå att oppositionen abslut vill behålla människor i utanförskap."
Vilken smörja! Kan man bli mer utanför än så här?

Gunilla
fibromyalgiker i utanförskap

torsdag 10 december 2009

"Jag orkar inte mer!"

Alla sjukskrivna som förlorar sin ersättning ska anmäla sig till a-kassan för att kunna få den högre ersättningen. KYSS KARLSSON!

Jag blev sjuk 2000 då en halsfluss gick ut i kroppen. Jag fick fibromyalgi och kroniskt trötthetssyndrom samt en neurologisk sjukdom. Efter en FMC rapport 2007 ska jag enligt FK arbeta 25 % på ett på arbetsmarknaden normalt förekommande arbete, som inte är tungt, repetitivt eller kognitivt belastande. Jag skrev in mig på AF och såg att det inte fanns några som helst jobb på 25 % att söka, så jag och kontaktade då min A-kassa för att anmäla mig som arbetslös. Jag fick ingen A-kassa då 25 % var för lite tid och jag kunde inte heller arbeta upp någon ny A-kassa enligt kassans regler.( Akademikernas Erkända Arbetslöshetskassa, LO m.fl. har samma gräns. Minst halvtid)

Jag hade alltså betalat till a-kassan i 22 år, men när jag behövde stämpla fick jag inget… Jag gick ur A-kassan samma dag. Detta är det ingen på FK eller A-kassorna som upplyser svenska folket om. För att få a-kassa måste du orka jobba 50 %! Jag kan inte hitta något jobb på 25 % och jag får inte stämpla. Det är min verklighet. Enligt min handledare på AF är jag för sjuk för att arbeta på Samhall… Därför ska jag ut och arbetsträna. Sommarperioden maj t.o.m. juli var jag borta tre veckor, då mådde jag ganska bra.

Jag började på en ny 2 augusti. Har varit sjukskriven sedan den 4 augusti p.g.a. skrikvärk och depression. Ruggigt mulet, fuktigt och kallt väder triggar igång värken. När jag inte får sova på 10-12 dagar kommer depressionen. Och ovanpå allt oron om jag kommer att bli utförsäkrad. Jag blir inte frisk 1 januari för att regeringen låter lagen verkställas då.

Enligt överläkaren på smärtkliniken lär jag aldrig bli frisk, men vad vet han, Försäkringskassans läkare säger att jag kan bli frisk, och hennes utsaga är den som gäller. När min tidsbegränsade ersättningsperiod tar slut, undrar jag vad FK och AF vill att jag ska göra. Spela rysk roulette? Det måste vara fler än jag som bara orkar arbeta 25 % som drabbas? Dessutom så orättvist, för vi ska konkurrera med dem som kan arbeta 50-100 % Idag är det hög arbetslöshet och vilka på arbetsmarknaden en chans har vi att bli anställda? Företagaren väljer väl heller en ung frisk människa som kan arbeta 100 %

Anna Örtenblad


Uppdatering Oktober 2010

Förra sommaren arbetstränade jag på 3 olika ställen. Det fungerade inte och
fr.o.m november 2009 var jag sjukskriven.
I februari 2010 hade jag möte med Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och
överläkaren på neurologen. De kom fram till att jag saknade arbetsförmåga,
att min neurologiska sjukdom var livslång, progressiv och obotlig. Min
dåvarande handläggare på Försäkringskassan sa åt mig att söka 100%
Sjukersättning, vilket jag gjorde.

Två veckor senare gjorde Försäkringskassan en omorganisation och jag fick
en ny handläggare. Hon ringde i slutet på mars och presenterade sig. Sedan
hörde jag inte av henne förrän i 9 augusti. Hon kunde inte godkänna att jag
skulle bli sjukpensionär för det stod i ett läkarintyg att jag var under
utredning. Hon läste inte klart meningen där det stod att det var för att se
om neurologen kunde hjälpa mig med smärtorna och sömnen, så att mitt
vardagsliv skulle bli bättre. Det skulle inte påverka min arbetsförmåga.
Jag frågade om hon kontaktat neurologen för att få mer information och det
hade hon inte.
Hon sa att vi skulle ha ett överlämningsmöte med arbetsförmedlingen, och att
jag ska få aktivitetsstöd med 225 kr per dag. Om 3 månader om AF inte kan
hjälpa mig ska de kontakta FK. Fk ska ta beslut i sjukskrivningsfrågan och
jag kan be att få samma ersättning som innan introduktionsprogrammet.

När hon lagt på ringde jag upp neurologen och fick beskedet att de inte
kunde hjälpa mig mer och att utredningen var avslutad. Det tog 4 minuter att
få det beskedet. Nu vart jag förbannad och tog kontakt med handledarens
chef. Jag beskrev ärendet och och sa att min handläggare inte skött sitt
arbete. Handläggare har undersökningsplikt och att hon haft tid sedan i mars
att undersöka alla fakta i mitt ärende. Jag ansökte om hel sjukersättning
fr.o.m november 2009 redan i mars 2010.
En kvart senare ringde chefen upp och sa att hon skulle sätta en specialist
på mitt ärende. 20 augusti var jag på överlämningsmötet på
Arbetsförmedlingen. Det första min handläggare på Arbetsförmedlingen sa,
var att jag inte var där för att jag blivit frisk utan för att
sjukersättningsdagarna var slut. Vi skrev en handlingsplan vilket innebar
att 100% för mig var 2 möte första månaden, 1 möte andra månaden och inget
mer, då Försäkringskassan tog beslut att godkänna min sjukpension.
Vet du att du har rätt ska du inte vara rädd för att kämpa för din sak. Om
din handläggare på FK inte tar fram alla fakta i dittt ärende eller tar
hänsyn till dessa fakta, kan du klaga hos handläggaren chef. Gör det innan
beslut är taget i ditt ärende. Det är krångligare att överklaga beslutet
senare. Du kanske t.o.m måste överklaga beslutet i Länsrätten. Hos oss i
Linköping finns ett Brukarstödcentrum där sjuka kan få hjälp att överklaga
Fk beslut av en jurist. Jag vet inte om det finns brukarstöd i alla städer.
De som är intresserade kan ju gå in på
http://www.brukarstod.se/start.asp?sida=3297 och läsa där.

År 2000 drabbades jag av en halsfluss som gick ut i huvudet och kroppen. När
läkarna äntligen efter 2 veckor med massiv antibiotikabehandling hävde
infektionen hade jag drabbats av: fibro, kroniskt trötthetssyndrom och IBS .
För 5 år sedan började jag tappa kraft och känseln i min högra sida. Det
blev bara värre och värre. Överläkaren på neurologen anser att det är
kopplat till Thalamus.Kanhända thalamus blev skadad 2000 med. Jag har
periodvis fantomsmärtor och är mer eller minder förlamad i högra sidan.
Jag har så mycket att vara tacksam för. Jag njuta av en kopp kaffe bland
höstfärgerna i trädgården. Vänninor kommer och hälsar på när kroppen inte
vill. Jag är lyckligt lottad som har en kärleksfull make och två fina,
friska barn. Jag lever vilket är allra viktigast. Livet är ändå härligt.


Med Vänliga Hälsningar
Annna Örtenblad

söndag 6 december 2009

Påminnelse om manifestationen

Manifestation mot utförsäkringarna av sjuka

Onsdag den 9. december

kl. 14.00 - 17.30

Medborgerplatsen
Stockholm

Läs mera om det

HÄR

Sprid gärna informationen på bloggar, Facebook, twitter, bloggy och hemsidor

lördag 5 december 2009

Vem är Chef mellan stolarna?

Försäkringskassans beslut går ut över mina barn!

Vem är ansvarig? Vem är chef mellan stolarna?
Den frågan ställer Helena på sin blogg Adhd o co