måndag 30 november 2009

Snart utförsäkrad

Jag blir utförsäkrad sista februari eftersom jag fick förlängd sjukersättning i 18 månader för att hinna med att arbetsträna innan sjukförsäkringen går ut. Vad har hänt? Inget. Jag går och väntar på Verksam.

Nu har jag fått reda på att min arbetsgivare inte har gjort någon omplaceringsutredning på mig, och då kan jag inte börja på Verksam..
De har haft flera år på sig men inte gjort någonting. Den som sitter emellan är jag.

Nu håller jag på att själv försöka att hitta något. Men då säger försäkringskassan: NEJ det får du inte. Då ryker sjukersättningen.
Det är ju så man blir galen!

Britt-Marie

lördag 28 november 2009

Samhället vill ha mig till en brottsling

Min verklighet

Nu kan jag inte hålla mig längre och knyta näven i fickan, utan jag måste skriva av mig min ilska någonstans. Det blir ni kära resursare som får ta smällen av min frustration.
Det är nu alltså tänkt att jag ska leva på 3600: - från januari månad som ska täcka hyra räkningar mat och kläder till mitt barn. Att jag inte får något försörjningsstöd stod klart ganska snart eftersom jag är sambo och han är försörjningspliktig gentemot mig. Till saken hör att min sambo har mycket skulder i bagaget, vi kan inte klara oss på hans lön, då förstår ju alla att det inte dröjer länge förrän kronofogden knackar på dörren.
Så vad återstår för mig? Vi har tappat en inkomst i familjen och får heller ingen hjälp till försörjningsstöd, utan kommer att få dra på oss en massa skulder, stå med obetalda räkningar upp till halsen.
Ska jag och min sambo behöva sära på oss för att vi ska få den hjälp av samhället som vi har rätt till? Ska jag behöva ta färdtjänsten och en rygga samt bege mig till närmsta mataffär och fylla den med mat och hoppas att jag klarar mig ut genom kassorna?
Men hur var det? Det var de hungriga lejonen som jagar bäst vad?
Nu kräver jag svar av makthavarna där ute om man kan leva på den här förnedringspenningen?
Tror ni jag blir frisk i min kroniska sjukdom bara för att det står 1 januari i 2010 almanackan och ni dessutom har tagit ifrån mig min försörjning? Vilken morot ger det att genomgå introduktionsprogrammet och sedan sänka min ersättning med 6500: -/ månaden?
Jag kan säga att jag varken äter eller sover som läget är just nu och gubben går snart på knäna han med. Det här kommer drabba många familjer och framförallt barnen kommer bli lidande!
När ska Sverige vakna och se att det som sker med oss sjuka är dagens verklighet? Det är så här det ser ut för många som kommer att bli utförsäkrade och som har haft sjukpenning i maximalt antal dagar nu vid årsskiftet.
Tack och adjö med oss!

tisdag 17 november 2009

Extremt hårda sjukskrivningsregler

Regeringens utredare:

"Svenska regler är extremt hårda"

säger Petter Odmark, projektledare i utredningen om nytt sjukdomsbegrepp.

Bedömningen "stadigvarande" (livslång) är den snävaste formuleringen i hela OECD

fredag 13 november 2009

Agorafobi

Jag är 38 år och lider av svår panikångest med agorafobi och är ensamstående med en 13 årig flicka. Jag har i ca 13 år behövt hjälp med matinköp, läkarbesök, föräldramöten osv. Behöver alltid min särbo med som sällskap i allt detta.
Långsamt, långsamt efter många år, så har jag tränat mig till att kunna gå ca 30 m ut med vår lilla hund samt kunnat använda tvättstugan i samma hus.
Då Försäkringskassan ansåg att jag är helt arbetsför efter nyår så har all träning kraschat.
Jag går inte ens ut med soporna längre, särbon hjälper till med allt.
I tjugoett år har jag gått på psykmott och fått gedigna läkarintyg, jag har ätit alla mediciner som läkarna tyckt passa mig, allt ifrån lugnande till lyckopiller och dessutom gått på hypnos, beteendeterapi, knackterapi senast i somras, och akupunktur. Det har hjälpt lite men inte så att jag blivit "frisk".

Om en vecka ska jag ha ett möte med Försäkringskassan och arbetsförmedlingen. Det var meningen att socialen skulle medverka, men när jag kontaktade dem så var de av samma uppfattning som Försäkringskassan, att jag möjligen kan få låna pengar, annars var alternativet ut i arbetslivet. Inget annat sades om det samt de meddelade att de INTE deltar så sådana möten. Min sjukskrivande läkare vill vara med på mötet, men Försäkringskassan kan inte ändra tiden så att det skulle kunna fungera.
Jag har aldrig mått så här psykiskt dåligt, jag kan inte äta, inte sova, ingenting.

Dessutom kan jag faktiskt bli uteliggare, detta för att ingen inser att jag INTE kan ta mig ut, knappt med sällskap, om villkoren förändras.

Jessica

onsdag 11 november 2009

Samhällets råsopor!

Ingelas berättelse.

Jag fick precis ännu ett knytnävsslag angående regeringens utförsäkringskatastrof.

I somras blev jag uppsagd med avgångsvederlag från mitt företag. Nu har A-kassan räknat ut mina karensdagar och de sträcker sig LÅNGT fram i tiden eftersom de baserar sig på hur lång karensen blir på den knappa halvtidslön jag orkat jobba ihop det senaste året.

Jag har hela tiden utgått från att jag åtminstone skall få aktivitetsstöd.Det som regeringen lovat, nu när jag blir utförsäkrad fr.o.m 1 februari 2010, men efter många samtal visade det sig alltså att: AKTIVITETSSTÖD KAN INTE UTBETALAS INNAN MAN HAR RÄTT TILL A-KASSA! Inte ens i detta fall där jag blir utförsäkrad ur sjukförsäkringen!!!!

Jag kommer alltså inte ens att få minimibeloppet på 223 kr/dag!!!!
Vad gör jag??? Just nu vill jag bara gråta!

/Ingela

söndag 8 november 2009

Regeringens bro = ett stort svart hål

Hur har man tänkt och varför?

Först ska man ut ur sjukförsäkringen.
Sedan in i introduktionsprogrammet i 3 månader med 223 kr/dag.
Sedan till AF med 223 kr/dag.
Sedan kanske man kan få ett lönebidragsjobb, nyfriskjobb eller vad det kan heta
eller blir långtidsarbetslös.

Men innan man är framme där
har man först fått sälja sin bostad om man äger den
sälja sin bil om man har någon
avyttra alla sina tillgångar innan man kan få försörjningsstöd.

Regeringen säger att de byggt en bro för alla sjuka.
NU ska vi äntligen få hjälp,
detta är den bästa reform man beslutat om denna mandatperiod.
En centerpartist i riksdagen lär ha applåderat när man beslutade om
utförsäkringslagen.

Men vart leder denna bro för sjuka?

För mej till ett stort svart hål!

"och ändå sjuk"

torsdag 5 november 2009

"My story"

Nåväl, här är de korta dragen av my story;

Jag har under drygt tre år haft en kronisk huvudvärk efter två förmodade hjärnhinneinflammationer, och sedan 200705 har jag arbetat till 50 %
Jag har sökt, och söker ännu efter någon form av lindring för detta och har under tidens gång träffat otaliga neurologer, röntgenläkare, anestesiläkare, allmänläkare, sjukgymnaster, akupunktörer, psykologer och KBT-personer utan att vi kommit till botten med problemet.

Men nu har vår Gudomliga Socialförsäkringsminister Christina Husmark-Pehrsson kommit på att jag från årsskiftet skall söka jobb istället för att vara sjuk. Att jag redan arbetar dagligen till 50 %, det har hon valt att bortse ifrån.

Så från den första januari skall jag alltså gå ett introduktionsprogram i Arbetsförmedlingens regi. Ett problem här är att jag inte får gå på min arbetade tid utan skall gå på den tid jag är sjukskriven.
Men jag är ju sjukskriven för att jag inte klarar av att arbeta en hel dag så jag ställde den här frågan direkt till den på Socialförsäkringsdepartementet sakkunnige Patrik Hesselius som snabbt svarade: "Du får väl ta tjänsledigt från Ditt arbete". Lysande Sickan! Jag ska alltså ta tjänstledigt från mitt arbete för att söka ett annat jobb.
Jag tänker inte ens bemöta dessa dumheter, men var och en kan ju själv inse såväl det absurda i detta, samt vad det kommer att betyda för den sjukdomsgrundande inkomsten framgent.

En annan aspekt att bli utförsäkrad från FK är att bl. a Alecta då slutar att betala ut sina extraförsäkringar som de har för långtidssjuka.
Så när försäkringskassans pengar dras in, dras även pengarna från Alecta in.

Inte minst märkligt är annars det förhållandet att jag hos min arbetsgivare måste vara fortsatt sjukskriven för att få behålla min tjänst och att jag då fortsätter att befinna mig i sjukperioden. Så om jag får en influensa, eller blir mer sjuk på något annat vis, kommer inte arbetsgivaren att betala någon sjuklön för de första 14-dagarna, och inte heller kommer Försäkringskassan ställa upp eftersom mina sjukersättningsdagar är helt förbrukade. Detta trots att jag under hel min sjukperiod arbetat till 50 %. Samtidigt säger Socialförsäkringsministern och hennes PR-konsult Axen i en debattartikel i Aftonbladet att ingen skall förlora sin ersättning med det nya förslaget.
Det är en stor lögn säger jag!

Och var är alla blanketter där man kan ansöka om förlängd sjukpeng förbi de 550 dagarna? Försäkringskassan vet inte och säger att de inte kan göra något eftersom detta bara är ett förslag i dagläget och de kan agera först när beslut är taget, vilket förväntas ske i december.
Men med dagens handläggningstider på Försäkringskassan inser man raskt att de allvarligaste sjuka knappast hinner få några besked före årsskiftet, så de får väl transporteras till Arbetsförmedlingen och söka jobb som alla andra sjuka.

Socialförsäkringsministern vågade inte ens närvara vid utfrågningen om sjukförsäkringen (prop 2009/10:45) den 5 november 2009 och regeringen passade snabbt på att släppa nyheten om att de godkänner Gasledningen genom Östersjön för att avleda medias uppmärksamhet på den bisarra fråga om hur de sjuka i Sverige hanteras idag.

Så vad är mest sjukt proppen eller de sjuka?

William Hemberg