tisdag 26 januari 2010

Öppet brev från föreningen RESURS till Gunnar Axén (M)

Bäste Gunnar!

Vi var många som såg programmet om Marie-Louise i Uppdrag Granskning den 13/1, som bl.a Du medverkade i. Du påstod att det var media som skrämde upp folk då de berättade historier som denna, att det inte fanns anledning till oro, att det inte var fel på reglerna utan att FK skulle rannsaka sig själva, att ingen kunde veta vad som egentligen orsakade Marie-Louise tragiska självmord, trots att det ju var ganska uppenbart vad som var droppen för henne i en redan nog så svår situation.

Nu är det så att ute i vårt samhälle finns det en hel del människor som står inför samma prövningar som Marie-Louise. Detta är ingen unik situation tyvärr och ingenting som är orsakat av att media tar upp fall som belyser verkligheten.

I vårt politiskt obundna nätverk RESURS är vi snart 1600 medlemmar och varje dag strömmar det in nya människor, förtvivlade människor, som har en gemensam faktor. Antingen är vi själva drabbade av regelverket, eller har vi anhöriga som är det. Många var förut ensamma med sina upplevelser och hade ingen aning om hur de skulle få stöd i sin situation. Också en del behandlare från olika vårdkategorier är medlemmar då de ser hur illa deras patienter far pga reglerna.

För sanningen är Gunnar, att situationen för sjuka människor i dagens Sverige är horribel. Det är ingen skrämselpropaganda orsakad av oppositionen eller media som Ni hävdar, utan en verklighet vi är tusentals som kan vittna om. Det som oroar oss är, att trots att media belyser problemen, trots att många skrivit brev och mail till Er och har försökt stämma träff med Er för att upplysa om hur Era regler faktiskt försätter många människor i en förfärlig situation, så vägrar Ni att lyssna. Ni fortsätter att kalla Er reform för hjälp och stöd. Men vi får inte hjälp och stöd. Det enda vi får är indragen inkomst trots att många av oss är för sjuka för att arbeta helt eller delvis.

Till och med en del av oss som har fungerat på deltid, ska nu tvingas söka heltidsarbete, trots att anledningen till deltidssjukskrivningen är att resten av tiden behövs för medicinsk rehabilitering och återhämtning för att kunna klara att arbeta i den utsträckning vår förmåga tillåter. I stället påstås ett "individanpassat program på AF" kunna rehabilitera oss till heltidsarbete. Och då har många av oss redan arbetsgivare som anpassat arbetet efter våra behov, vilket är föga troligt att en ny arbetsgivare skulle göra.

Ni påstår att vi är passiviserade. Men många av oss går på rehabilitering i olika former. Och de som inte gör detta, blir inte hjälpta av att piskas ut i arbete genom att sjukpenningen dras in efter ett bestämt antal dagar och tvingas ut i arbetsmarknaden för att söka ett potentiellt omöjligt arbete. För det kan ju inte ha undgått Er att arbetslösheten är hög i vårt land och att det just nu finns en hel del frisk arbetskraft att tillgå, vilket de flesta arbetsgivare föredrar. Att kasta ut sjuka människor i hela den reguljära arbetsmarknaden och påstå att detta är rehabilitering, hjälp och stöd, är ju faktiskt inget annat än lögn.

Många behandlare står i dag handfallna, kan inte längre hjälpa oss att få ökad livskvalitet. Och vi i RESURS får möta en hel del förtvivlan i nätverket då många medlemmar får liknande brev som Marie-Louise. I nätverket försöker vi stötta och hjälpa varandra i de olika grader av kris vi befinner oss i. Marie-Louise är en av många. Det finns fler än hon som tagit sitt liv, men anhöriga har valt att inte offentliggöra detta. Och vi är många som vid ett flertal tillfällen i denna process som Ni lagstiftat om, känt samma desperation som Marie-Louise. Och det har inte berott på media, utan är i direkt anslutning till de beslut försäkringskassan tagit utifrån det regelverk som nu är gällande.

Så nej Gunnar, oron beror inte på media. Tvärtom känner vi oss stärkta då media berättar om andra fall som liknar våra egna. Vi vet vad vi upplever trots det Ni försöker intala allmänheten. Vi upplever inte att vi får hjälp, stöd och rehabilitering då arbete inte är något av detta för oss som är sjuka och skadade på olika sätt. Och vi kommer att fortsätta berätta hur verkligheten ser ut. Vi kommer inte att tystna förrän Ni på allvar rannsakar Ert regelverk som just nu förstör tusentals människoliv. För det handlar inte bara om de som utförsäkras, även tillhörande familjer med barn blir drabbade.

Vi vill ha rätt till riktig hjälp, medicinsk och vetenskapligt dokumenterad rehabilitering. Vi vill ha rätt att känna ekonomisk trygghet så att vi kan lägga vår energi på att läka och få en så bra livskvalitet som möjligt. Och vi vill känna att vi kan komma ut i arbetslivet i den takt var och en av oss förmår, inte efter ett förutbestämt antal dagar. För detta är olika för olika människor. Som det är nu är det samma för alla. Detta är vekligheten även om Ni vägrar att se den!

Hälsningar RESURS
För mer fakta: Vi sågar alla påståenden

50% aktivitetsstöd?

Lena heter jag och är 49 år.Jag har varit sjuk sedan 1997, polyartrit m.m. Jag har 50% permanent sjukersättning och har blivit 50 utförsäkrad, därefter överförd till arbetsförmedlingen, och fått aktivitets- stöd!

Ang aktivitetsstödets ersättning om man har mindre än 100% aktivitetstid, hör o häpna, detta kommer att drabba många.

Jag har gjort allt man ska och fått mitt S G I och antagna inkomst.

Detta skickade jag till a-kassan (SKTF) och de räknade ut min ersättning.Enligt dem tar de det som 40 tim arbetsvecka, även om jag har pension på 50% o mitt S G I är på 20 tim alltså.

Det innebär att jag bara får hälften i aktivitetsstöd då min dagpenning delas på 2.

Kan det vara möjligt har jag frågat Försäkringskassan? JA; det är det även om de vet att mitt S G I är på 50% per 20 tim så gör de som a kassan säger. A kassan grundar alltid på 100% 40 tim. Det har jag fått förklarat då jag ringt dem flera gånger.

Detta har pågått i 2,5 veckor nu, och i dag ringde Försäkringskassan mig igen och sa att så blir det!Jag behöver hjälp att få ut detta! Många kommer att drabbas.Igen slår man på de som ligger. Jag får alltså ungefär hälften av min sjukpenning Jag är mer än förtvivlad!! Hur ska jag klara mig själv och min dotter?

Vänligen,
Lena Westerlund

måndag 18 januari 2010

Öppet brev från en överlevare

I anledning av gårdagens oerhört uppskakande inslag i "Uppdrag Granskning", känner jag mig manad att skriva detta brev till en rad olika inblandade myndigheter.

Programmets Mari-Louise kunde varit jag. Och det kan fortfarande bli min bästa väninna Jeanette. Hemska tanke.

Idag är jag vad Hr Reinfeldt och övriga "göra-rätt-för-sig-ivrare" antagligen skulle kalla en överlevare. Jag har gått från långtidsarbetslöshet och utbrändhetsdepression till att idag driva mitt eget företag. Jippi. Eller nåt ...

Att göra rätt för sig är varje människas skyldighet men också rättighet, jo förvisso. Men i vissa situationer i livet råkar vi ut för händelser som vi inte kan styra över med blotta viljan. Händelser som i många fall accelererar och vi hamnar till slut utom all kontroll. Där var jag. Och där är min väninna. Idag är hon utsparkad från alla trygghetsnät och står utblottad med sin nio-åriga dotter, tvingad av vår borgerliga regering att göra rätt för sig.

Hennes fall låg fram tills i förrgår under utredning för sjukersättning (f.d. förtidspension) och den förste januari blev hon som så många andra, helt utan ersättning, eftersom hon inte kvalificerar sig för någon A-kassa, men står under Arbetsförmedlingens "beskydd" tills utredningen från Försäkringkassan är klar. Hon har nu själv valt att avsäga sig alla eventuella bidrag/ersättningar, beroende på den enorma stress kontakten med myndigheterna framkallar.. Jag har varit tvungen att gå med henne som stöd vid möten med handläggarna, för att hon ofelbart bryter ihop och börjar skaka okontrollerat bara vi kommer innanför väggarna till kontoren dessa handläggare sitter på. Vi har vid flera tillfällen bett handläggarna sköta alla kontakter via mig, TROTS detta fortsätter de ÄNDÅ att ringa Jeanette! Ingen förstår eller bryr sig om vad vi säger.

I förrgår, tog hon så beslutet att klara sig på egen hand, bära eller brista, hon har ju inget val. Hon mejlade både Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen att hon nu avsäger sig vidare "hjälpinsatser" från någonderas sida och vad händer - bägge handläggarna kontaktar henne trots att vi upprepade gånger talat om för dem bägge att det är just precis denna kontakt som varje gång blir droppen för Jeanette. Otroligt. Denna myndighetsnit att allting måste ske reglementsenligt är vad som driver människor att begå handlingar som Mari-Louise's. Myndigheterna gör vad myndigheterna alltid gjort, gömmer sig bakom de förbannade reglerna! Och skyfflar ansvaret fram och tillbaka mellan sig. Mari-Louise pallade in mer. Hon är säkerligen inte den sista. Jag bara hoppas och ber att nästa offer inte blir min väninna.

Hon, liksom jag under lång tid gjorde, lider av utbrändhetssyndrom, med en rad olika fysiska problem som följd, och har i utredning efter utredning fått konstaterat att hennes arbetsfunktion är allvarligt nersatt, men det bryr sig inte myndigheterna om. Hon har gått tiden ut och därmed basta! Nu får det räcka med gnäll! Se så - upp o hoppa tös!

En flock chimpanser har mer beskyddarinstinkt för de sina än vår sittande regering. Alle man för sig själv. Simma eller drunkna. Du bestämmer själv ditt eget liv.

Det som är allra mest skrämmande, och som också väldigt tydligt gick fram i reportaget igår, är ju det faktum att det är respektive handläggare som avgör från fall till fall. Då måste jag och alla andra vid sunt förnuft ställa sig frågan - VAD är det som kvalificerar en försäkringskassehandläggare att gå emot ett utlåtande, gjort av läkare med kanske sammanlagt fyrtio års utbildning och erfarenhet? Varför över huvud taget ens bemöda sig om att spilla tid på att begära in läkarintygen, om de ändå inte har någon tyngd i bedömningarna av de olika fallen? Vi ser ju gång på gång, hur läkarintygen ifrågasätts och ignoreras. När läkarkåren själv nu också börjar reagera och sätta sig på tvären!

Ingen ifrågasätter regeringens ambition att göra slut på snyltandet och utnyttjandet av systemet.

I samhället har det alltid funnits och kommer alltid att finnas de som vill leva på andras bekostnad. De finns - ingen förnekar det! Jag har själv under mina dryga fem år i arbetslöshetssvängen träffat dem. Men det är fullkomligt vansinne att för den skull misstro alla. Det kan man inte göra. Det är en så försvinnande liten del av hela den stora massan som faktiskt tycker att det är ganska sjysst att leva på bidrag och hela tiden befinna sig i myndigheternas klor och inte ha någon som helst makt över sitt eget liv. Och för att inte tala om att behöva klara en dräglig existens på 8.000:-/månad brutto. För det är det handlar om till syvende och sistens.

Dilemmat i ett nötskal - myndigheternas oförmåga (ovilja?) att se individen. Försäkringskassan hävdar envist att de visst det gör individuella bedömningar. Ja, i den bemärkelsen att de handlägger varje enskilt fall för sig och inte i klump. Men hur individuell kan en bedömning egentligen bli när alla, oavsett förutsättningar, har x antal dagar på sig att "bli friska"?

Problemet som jag ser det är väl snarast att de beslutande inte har, och heller aldrig kommer att behöva befinna sig i samma sits. Deras hundratusen-kronor-i-månaden-löner borgar för att den dag de blir sjuka, kan de falla tillbaka på försäkringar som garanterar vård på de bästa rehab-klinikerna och den undanstoppade lilla slanten i madrassen ser till att de aldrig behöver klara sig på 8.000:- i månaden brutto som jag och andra snyltande bidragstagare behövt göra under lång tid.

De förstår bara inte länken mellan ekonomisk oro och stress inför en väldigt osäker framtid samt faktiska sjukdomssyndrom. Hjärnans stress framkallar även de rent fysiska symptomen som till slut inte går att ignorera längre. Och hur man kan vara så fullkomligt oempatisk inför andras situation, övergår mitt förstånd.

Och oavsett hur mycket egen företagare jag än är, och oavsett hur bra moderaternas politik kanske är för mitt företag, så kommer jag då ALDRIG att rösta borgerligt. Er brist på medkänsla stinker bårhus lång väg.

Med ovänlig hälsning,

Mia Berg i Malmö.

onsdag 6 januari 2010

Att förtrycka ett folk - på ett subtilt sätt

Först misstänkliggörs målgruppen, sedan lurar och särskiljer man dem och sedan väntar utrotning. Den borgliga propagandan är något nytt för folket. De har genom sina ord förvrängt verkligheten. Fredrik Reinfeldt framstår som den starke ledaren vilket kan få Sverige ur krisen. Sjuka, pensionärer alla som kostar pengar görs ansvariga för alla problem. Fredrik Reinfeldt är en mycket duktig talare som vid valet 2006 ingav framtidstro hos folket. Med skickliga politiska manövrar duperar han befolkningen att tro att det är de sjuka och svaga som är roten till allt ont. Borgarna gör ingen analys av fattade förslag, vad blir eventuella konsekvenser och effekter för det svenska folket?

Två olika verkligheter är det mellan en som är sjuk och fattig, och en som är rik och frisk.
Att skicka folk till socialen är ett sätt att på papper minska ohälsotalet och få ner sjukstatistiken, vilket låter bra utåt men det är en propaganda på låg nivå, samt en rehabiliteringskedja som egentligen inte är något annat än ett begrepp som inte funkar i praktiken. Allt för att det ska låta bra utåt med den blå demokratin. Den s.k. rehabiliteringskedjan kommer att leda till att stora mängder sjuka människor blir av med sin sjukpenning. De kommer ut på en arbetsmarknad i lågkonjunktur där det är svårt även för den som är helt frisk att få ett jobb. Enligt regeringen ska den som utförsäkras och är arbetslös hänvisas bland annat till det som kallas tredje fasen i jobb- och utvecklingsgarantin. Det handlar om ”samhällsnyttig sysselsättning” hos kommunerna. Ersättningen blir socialbidrag alternativt aktivitetsstöd till 65 % eller lägsta nivån på 223 kr per dag. Men många av dem som utförsäkras kommer antagligen inte att kunna delta i tredje fasens aktiviteter på heltid, utan tvingas leva på deltidsaktivitetsstöd. Andra är FÖR SJUKA för att alls kunna delta i något arbetsmarknadspolitiskt program, vad händer med dessa? Resultatet blir att många människor kommer att tvingas vända sig till socialtjänsten för att klara ekonomin. Vad som händer på socialen? Beskedet från socialen är inget annat än… sälj vad du har!

Regeringen inför en järnridå mot den sjuke. Försäkringskassan prövar om du är sjuk numera. Du har en läkare eller specialistläkare som bedömer och fastställer en diagnos på dig. Du är kanske starkt begränsad p.g.a. att du är rörelsehindrad, medicinskt eller psykiskt eller annat. Du har förtroende för din läkare och du som är sjuk är medveten själv om dina begränsningar som du har p.g.a. din sjukdom eller skada. Men försäkringskassan bedömer att din läkare inte fattat rätt beslut och du blir kränkt och misstrodd som sjuk. Är den som är sjuk i Sverige, rättslös idag? Om jag får problem med bilen far jag till en bilverkstad inte till ICA med bilen, ungefär så känner sig den sjuke nu, då ansvaret ska ligga på Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. Hur kan detta få ske?

Fredrik Reinfeldt hävdar att civil olydnad är skadlig för demokratin. Ja, det förstår vi med tanke på vad han kommer att driva igenom. Detta är bara början till att underminera demokratin, Strejker kan liknas vid terrorism och strejkrätten kommer att avskaffas med tiden, under den blå demokratin som kommer vara för endast de välbeställda. Demokratin är en försvårande omständighet för att genomföra den rätta politiken tycker vår statsminister. Det finns inget alternativ för att få bukt med arbetslösheten, än att skapa en verkligt hungrig underklass och kraftigt ökade klyftor, tycker han likaså.

Stycket... trygghetens kärna... i boken Nostalgitrippen...
"Trygghetens kärna" och det långt mer pragmatiska "Välfärdsstatens omstöpning" där man erkänner att "medborgarna kan t ex inte motiveras av ekonomiska kniven mot strupen-budskap" och att man därför måste inge "trygghet" i att välfärden kvarstår, samtidigt som man monterar ner den.

I denna verklighet lever många idag eftersom de är sjuka, men i morgon kan det vara du!
Vill du se dina barn leva i misär p.g.a. att de kanske blir sjuka?
Är det ett sådant samhälle du vill ha?
Vill du att välfärdsstaten ska rullas tillbaka?

Fakta finns att läsa HÄR

Det sovande folket/Fredrik Reinfeldt
Nostalgitrippen /Fredrik Reinfeldt
Stenen i handen på den starke/Fredrik Reinfeldt

Att tillfredställa myndigheter - med dödlig utgång

När jag höll extra årsmöte för ett par månader sedan, vi bildade en styrelse, utsågs NN till kassör. Hon hade tackat ja men meddelade att hon "var lite dålig" strax innan årsmötet hölls. (Kvällen efter årsmötet avled hon och hittades ett par dagar senare, när hennes närmaste anhörig blev orolig när hon aldrig svarade i telefon.)

NN diagnosticerades för bröstcancer för c:a fem år sedan, hon var långtidssjukskriven men i våras drogs sjukpenningen in av Försäkringskassan. Hon skulle arbetsträna och gå på jobbsökarkurser hos arbetsförmedlingen, samt söka socialbidrag istället! Ibland var hon emellertid så dålig att hon inte kunde ta sig ur sängen, hon missade därför ett par tillfällen att söka jobb o.s.v. Detta resulterade i att hon fick avslag på sin socialbidragsansökan under två månader. För att hon skulle kunna betala hyran och inte förlora bostaden lånade hon pengar, hon överklagade besluten från socialen! Ibland hade hon inte mat på bordet har hon själv berättat för mig, när jag lyckades dra det ur henne frågvis som jag är. Då mindes jag hur hon under försommaren, när jag bjöd på te, åt smörgåsar säkert dubbelt så många som jag, storätaren, då jag kunde stoppa i mig. Jag noterade det vid tillfället men fattade inte att hon svalt (hur dum och blind kan man vara?).
Jag trodde bara hon trivdes hos mig och tog mig på orden när jag sa "känn dig som hemma". Jag blev hemligt stolt! Nu är hon borta och har en gång för alla bevisat att hon var sjuk (eller ännu sjukare än det stod i läkarintyget).

Den här regeringen sysslar med utrotning. Nazisterna gjorde likadant men i industriell skala. Reinfeldt et consortes (och kompani, red:s anmärkning) låter människor självdö lite diskret en och en. Men dör gör de . Utrotning var ordet!

Mvh YD

söndag 3 januari 2010

Meddelande till bloggen

Vill dela med mig av min utförsäkring som började 20090801.
Försäkringskassan hade tidigare under åtet varit på hembesök för de hade sett att vi har en liten kennel och då måste ju det vara fel att vi har förtidspension.
Jag har haft förtidspension sedan 1990 och dessförinnan var jag sjukskriven och hade sjukbidrag. Sedan 1983 fick jag det på grund av värk i kroppen och panikångest.
Det enda som hjälper mot mina sjukdomar är att ha hundar, de får mig att gå ut fast ångesten lurar bakom knuten, de tröstar mig när jag är nedstämd, hade vi inte haft dessa hundar och några valpkullar, då hade jag inte behövt skriva detta för då hade jag redan suttit i rullstol.
Jag har under åren gått på olika undersökningar men de tar inte reda på vad jag lider av utan under alla dessa år påstår de att det kommer från ryggen.
Jag har överklagat 3 gånger till Försäkringskassan, fast nu överklagar någon annan på Försäkringskassan den beviljade halvsjukersättningen.
Under tiden som varit, har jag även varit på arbetlöshetskassan och där blev jag i princip utskrattad, de undrade vad jag gjorde där? Jag var ju utförsäkrad för länge sedan eftersom jag inte jobbat på 27 år.
Sedan var det här med socialen, jag var tvungen att gå dit då de "bestämmer" att jag ska gå till en praktikplats på heltid för att få bidrag. Jag talar om som det är att jag inte kan det för att min värk gör ibland att jag överhuvudtaget inte kommer ur sängen, vissa dar går det bättre men det tar tid och när jag även vet att min panikångest slår till utan förvarning så kan det vara ganska svårt för mig att planera dagarna. Hundarna sköter jag om, vi tränar dem ofta inne och när värken är ok så åker vi ut i skogen fast jag har ju alltid med mig min krycka.

"Stina04 som kunde berätta mer som vad som hänt "