Jag heter Camilla ska bli 51 år nu i sommar.
Jag ska försöka göra en lång historia kort. Detta handlar om den orättvisa sjukförsäkringen.
Jag har varit sjuk i c:a 14 år och har en diagnos fibro (fibromyalgi, Red:s anm.) som jag fick på neurologen Akademiska sjukhuset 1999.
Därefter har jag haft en massa andra ”sjukdomar” som en opererad axel, som gjort att min arm inte fungerar som den ska längre. Jag har hemtjänst som hjälper mig att hänga min tvätt eftersom jag inte klarar det själv.
Jag fick en kronisk tandbensinflammation som gjorde att jag levde på penicillin 1 år, men tyvärr fick de ta alla mina tänder, dessutom har jag sedan även legat inne för magproblem, disk/rygg problem, njursten och cellförändringar samt lite annat smått och gott
Jag har med jämna mellanrum försökt att jobba lite, för att gå hemma är ju ingen dröm.
Men det är tydligen där jag gjorde fel. För ca 3,5-4 år sen skickade Försäkringskassan mig på en Alfta utredning. Där kom de fram till att i det läget hade jag ingen arbetskapacitet alls.
Jag skrek högt, för jag ville ju fortfarande jobba det lilla jag kunde. Därefter fick jag ansöka om sjukbidrag på bara 75 %, sagt och gjort, jag tyckte det var bra, tills jag blev sämre, jag lades in på sjukhuset för problem med ryggen, sedan var jag inlagd då jag blev skrapad för cellförändringar, efter det åkte jag in på sjukhuset igen men för magsår, efter det hem igen, sedan så in till sjukhuset på nytt för en konisering av livmodern för att få bort cellförändringarna som inte försvann. Jag var efter allt detta i rätt dålig kondition.
Innan detta hade jag ringt Försäkringskassan vid flera tillfällen och undrat vad dom tänkte göra med Alfta grejen, för jag ville ju ha sjukgymnastik och vad man nu kunde hitta på i rehabilitering. Men inget hände å allt lades i glömska.
När det var dags för ett nytt läkarintyg och en bedömning för ca 2,5 år sen, gjorde min läkare fel. Han orkade inte göra ett nytt intyg trots besök så han kopierade ett gammalt intyg från 2001. Försäkringskassan skrek högt och det resulterade i att jag var utan pengar i 3 månader.
Med det lilla jag hade då fick jag ju rensa i ekonomin alltså, för att klara mig.
Jag var även tvingad att gå till socialen. Det hela löste sig så småningom, för jag tog kontakt med en journalist. Men jag fick då bara 75 % av min sjukersättning vilket inte är mycket. På det har jag hankat mig fram, pusslat och trixat för att allt ska gå ihop.
Detta även om jag då vid detta tillfälle ansökte om 100 %.
I nov-09 fick jag brev från Försäkringskassan där det stod om utförsäkring och a-kassan.
Jag trodde ju inte på något vis att detta kunde gälla mig men jag ansökte om inträde i mitt gamla fack i början på dec. Allt var lugnt JA, eller hur? Den 28 februari ringer Försäkringskassan och säger: - På måndag är du utförsäkrad.
Sen kan jag säga att helvetesresan började. Alla mina inkomster försvann. Jag skulle helt plötsligt gå på en sökajobb-kurs med en ersättning på c:a 3500 kr i månaden eftersom att det i samma veva visade sig att facket inte godkände mitt inträde, då jag jobbade 5 tim/ vecka och dessutom i fel bransch.
Vad göra? Jo, det var att gå till socialen och där blev ju allt fel från början till slut.
Nu sitter jag här idag, visserligen med en hyra som är betald denna månad, men inga pengar till mat, påminnelser på räkningar och inkassokrav som ökar hela tiden, dels för att socialen räknat fel, att de inte tar hänsyn till omständigheterna o.s.v., o.s.v.
Höjden var ändå när de inte tillät mig att hämta den medicin jag behöver för att ena sorten inte ingår i högkostnadskortet, och när sedan socialen räknade flytt av pengar från olika konton som inkomst, då kände jag bara att nu orkar jag inte mer.
Det kan inte få gå till på detta vis. Jag har inga räkningar som ingår i någon lyxkonsumtion, utan det är hyra, el, mat, telefon, tv, bredband, facket, läkare och min medicin.
De anser också att jag ska flytta till en 1;a, avliva min katt, stänga av mobil, bredband och bara ha 1,2 och 4 som tv kanaler. Är detta verkligen en skälig levnadsstandard med dagens mått mätt? Ska jag stängas av från omvärlden och sitta stirrandes i en vägg? Mitt liv är förändrat så mycket redan i ju med att jag är sjuk. Men nu har de tagit det sista jag hade av min gnista. Är detta ett värdigt liv. Man känner sig kränkt, värdelös.
Jag vet inte var jag ska vända mig riktigt. Men jag ska på något sätt anmäla socialen för deras behandling av mig. Och se vad jag sedan kan göra med resten.
Ja, detta var en kort historia och det fattas säkert en del detaljer. Men jag måste försöka göra något innan jag går under.
PS: Jag ska kanske inte klaga så mycket. Arbetsförmedlingen ansåg att jag inte var i ”skick” att gå på sökajobb-gruppen. Man skulle skicka mig vidare till en psykolog! DS
Visar inlägg med etikett introduktionsprogram. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett introduktionsprogram. Visa alla inlägg
onsdag 2 juni 2010
onsdag 28 april 2010
Sover alla en törnrosasömn?
Jag är en i mängden av de som har blivit utförsäkrade. Själv tar mitt liv slut den 1/5. Då ska jag efter 10 års sjukdom sätta mig på arbetsförmedlingen och under 3 månader försöka hitta en sysselsättning. Under tiden tappar jag minst 3900: -/månaden. När jag frågade min handläggare på försäkringskassan så fick jag bara till svars att jag får söka försörjningsstöd. Är det klokt? Regeringen skickar redan sjuka människor rakt in i en fattigdom.
Jag är alltså inte tillräckligt sjuk för att få en stadigvarande sjukersättning. Enligt vem? Inte enligt alla de specialister som har skrivit mina intyg till Försäkringskassan. Nej, det är f-kassans läkare som inte har en aning om vem jag är, han/hon tog det beslutet.
Jag fick också veta att under dessa månader har jag ingen sjukpenning som nu är nere på 0, så jag får inte bli sjuk under tiden. Öh! Sjuk, är det inte det jag redan är? Vad menar dom?
När nu dessa 3 månader har gått, och jag inte har lyckats hitta någon sysselsättning har jag rätt att söka om min sjukersättning. Jaha, är jag bara "låtsas sjuk” i 3 månader? Hur stor chans har jag då att få godkänt? Om inte alla dessa intyg har räckt till nu, är det kungen som ska skriva nästa eller? Min handläggare på försäkringskassan upplyste mig att jag får nog svårt att få igenom en ny period. Vad händer då? Jo, då kommer jag med i klubben som alla andra arbetslösa, dock friska. Så jag ska alltså söka jobb som alla andra. Vem f-n anställer mig? Vad får jag då för ersättning? Jo det blir ju i förhållande till hur många timmar jag kommer att kunna jobba. Då leker vi med tanken att jag lyckas proppa i mig så mycket smärtpiller att jag klarar ett halvtidsjobb, då får jag alltså ersättning ifrån a-kassan där efter. Då blir det kanske 5-6000:- innan skatt. Oj så mycket pengar!
Nej nu är det väl verkligen dags att vi svenskar vaknar ifrån törnrosasömnen. Varför är det inga demonstrationer? Varför går inte hela läkarkåren ut i en rejäl protest? Om nu inte läkare kan hjälpa oss sjuka, vem ska då hjälpa oss? Det som händer nu i vårt samhälle är så fruktansvärt, men tyvärr är det bara vi som kommer i kläm som hörs. Hur kan man sätta ett datum på en sjukdom?
Är det vettigt att ett statligt verk ska få trampa över en hel läkarkår? Vart ska vi sjuka nu vända oss?
Piller o Pulver
Ängelholm
Jag är alltså inte tillräckligt sjuk för att få en stadigvarande sjukersättning. Enligt vem? Inte enligt alla de specialister som har skrivit mina intyg till Försäkringskassan. Nej, det är f-kassans läkare som inte har en aning om vem jag är, han/hon tog det beslutet.
Jag fick också veta att under dessa månader har jag ingen sjukpenning som nu är nere på 0, så jag får inte bli sjuk under tiden. Öh! Sjuk, är det inte det jag redan är? Vad menar dom?
När nu dessa 3 månader har gått, och jag inte har lyckats hitta någon sysselsättning har jag rätt att söka om min sjukersättning. Jaha, är jag bara "låtsas sjuk” i 3 månader? Hur stor chans har jag då att få godkänt? Om inte alla dessa intyg har räckt till nu, är det kungen som ska skriva nästa eller? Min handläggare på försäkringskassan upplyste mig att jag får nog svårt att få igenom en ny period. Vad händer då? Jo, då kommer jag med i klubben som alla andra arbetslösa, dock friska. Så jag ska alltså söka jobb som alla andra. Vem f-n anställer mig? Vad får jag då för ersättning? Jo det blir ju i förhållande till hur många timmar jag kommer att kunna jobba. Då leker vi med tanken att jag lyckas proppa i mig så mycket smärtpiller att jag klarar ett halvtidsjobb, då får jag alltså ersättning ifrån a-kassan där efter. Då blir det kanske 5-6000:- innan skatt. Oj så mycket pengar!
Nej nu är det väl verkligen dags att vi svenskar vaknar ifrån törnrosasömnen. Varför är det inga demonstrationer? Varför går inte hela läkarkåren ut i en rejäl protest? Om nu inte läkare kan hjälpa oss sjuka, vem ska då hjälpa oss? Det som händer nu i vårt samhälle är så fruktansvärt, men tyvärr är det bara vi som kommer i kläm som hörs. Hur kan man sätta ett datum på en sjukdom?
Är det vettigt att ett statligt verk ska få trampa över en hel läkarkår? Vart ska vi sjuka nu vända oss?
Piller o Pulver
Ängelholm
fredag 12 februari 2010
Nu blommar löken
Hej redaktionen!
Nu när man trodde att det inte kan bli värre för oss som påverkas efter regeringens storsatsning, så kommer nästa slag! När jag efter min sjukskrivningsperiod skulle ut för att arbetspröva så
uppmanades jag som inte är med i a-kassa(eftersom det var så dyrt) att gå med i Alfa-kassan för att slippa att leva på garantibeloppet. Sagt och gjort. Glad i hågen anmälde jag mig den 1/1 och allt gick
som en dans tyckte jag.
Nu när medlemsavgiften skulle betalas så uppmanades jag att betala 13642: - innan den 28/1, annars får jag inte vara medlem. Snacka om min
förvåning när jag ser att jag ska betala medlemsavgift för de senaste 2 åren!!
Jag fattar ingenting, men det får jag väl svar på i morgon när jag än en gång ska sätta mig i telefonkö(vilket man har gjort ganska ofta den senaste månaden).
Det jag inte riktigt förstår i allt kaos, är hur vi som har slagitsinnan mot myndigheterna, ska slåss med ännu yvigare rörelser nu och helst inte falla tillbaka i "onda cirklar". Jag känner att jag har inte blivit ett dugg "friskare" än vad jag var förut. Tvärtom!!
Jag var sjukskriven för stressrelaterad depression och fixar inte att hålla flera bollar i luften, som det så vackert heter. Jag var ju en mästare på det förut, men de dagarna är förbi. Jag är så stressad så
jag vet inte hur länge jag orkar. Men jag räknas väl bara som naturligt svinn som man får räkna med och sen kan de i efterhand beklaga att deras beslut "kanske inte var det bästa", men att de har
lärt sig av sina misstag. Jag hoppas att de har kurage att titta mina barn i ögonen när de ber
om ursäkt för "smarta lösningar" i teorin som vi redan från början visste inte skulle funka i praktiken!! Men det är klart, de kanske skulle skaffa en panel där deltagarna (vi) med erfarenheten och kunskapen kunde hjälpa dem att fatta sunda
beslut!! Jag ska nu när jag ändå är riktigt förbannad, göra en skarp skrivelse till socialdepartementet, så jag tackar för mig och sätter igång med min skrivelse!
Önska mig lycka till;)
Alla kanske inte kan "stå" upp för sin sak, men alla kan höja rösten!
Dags att SKRIKA nu!
Mvh "Kia"
Anmärkning redaktion: a-kassan gjorde fel som medförde ännu mera krångel hos Fk
Nu när man trodde att det inte kan bli värre för oss som påverkas efter regeringens storsatsning, så kommer nästa slag! När jag efter min sjukskrivningsperiod skulle ut för att arbetspröva så
uppmanades jag som inte är med i a-kassa(eftersom det var så dyrt) att gå med i Alfa-kassan för att slippa att leva på garantibeloppet. Sagt och gjort. Glad i hågen anmälde jag mig den 1/1 och allt gick
som en dans tyckte jag.
Nu när medlemsavgiften skulle betalas så uppmanades jag att betala 13642: - innan den 28/1, annars får jag inte vara medlem. Snacka om min
förvåning när jag ser att jag ska betala medlemsavgift för de senaste 2 åren!!
Jag fattar ingenting, men det får jag väl svar på i morgon när jag än en gång ska sätta mig i telefonkö(vilket man har gjort ganska ofta den senaste månaden).
Det jag inte riktigt förstår i allt kaos, är hur vi som har slagitsinnan mot myndigheterna, ska slåss med ännu yvigare rörelser nu och helst inte falla tillbaka i "onda cirklar". Jag känner att jag har inte blivit ett dugg "friskare" än vad jag var förut. Tvärtom!!
Jag var sjukskriven för stressrelaterad depression och fixar inte att hålla flera bollar i luften, som det så vackert heter. Jag var ju en mästare på det förut, men de dagarna är förbi. Jag är så stressad så
jag vet inte hur länge jag orkar. Men jag räknas väl bara som naturligt svinn som man får räkna med och sen kan de i efterhand beklaga att deras beslut "kanske inte var det bästa", men att de har
lärt sig av sina misstag. Jag hoppas att de har kurage att titta mina barn i ögonen när de ber
om ursäkt för "smarta lösningar" i teorin som vi redan från början visste inte skulle funka i praktiken!! Men det är klart, de kanske skulle skaffa en panel där deltagarna (vi) med erfarenheten och kunskapen kunde hjälpa dem att fatta sunda
beslut!! Jag ska nu när jag ändå är riktigt förbannad, göra en skarp skrivelse till socialdepartementet, så jag tackar för mig och sätter igång med min skrivelse!
Önska mig lycka till;)
Alla kanske inte kan "stå" upp för sin sak, men alla kan höja rösten!
Dags att SKRIKA nu!
Mvh "Kia"
Anmärkning redaktion: a-kassan gjorde fel som medförde ännu mera krångel hos Fk
tisdag 26 januari 2010
50% aktivitetsstöd?
Lena heter jag och är 49 år.Jag har varit sjuk sedan 1997, polyartrit m.m. Jag har 50% permanent sjukersättning och har blivit 50 utförsäkrad, därefter överförd till arbetsförmedlingen, och fått aktivitets- stöd!
Ang aktivitetsstödets ersättning om man har mindre än 100% aktivitetstid, hör o häpna, detta kommer att drabba många.
Jag har gjort allt man ska och fått mitt S G I och antagna inkomst.
Detta skickade jag till a-kassan (SKTF) och de räknade ut min ersättning.Enligt dem tar de det som 40 tim arbetsvecka, även om jag har pension på 50% o mitt S G I är på 20 tim alltså.
Det innebär att jag bara får hälften i aktivitetsstöd då min dagpenning delas på 2.
Kan det vara möjligt har jag frågat Försäkringskassan? JA; det är det även om de vet att mitt S G I är på 50% per 20 tim så gör de som a kassan säger. A kassan grundar alltid på 100% 40 tim. Det har jag fått förklarat då jag ringt dem flera gånger.
Detta har pågått i 2,5 veckor nu, och i dag ringde Försäkringskassan mig igen och sa att så blir det!Jag behöver hjälp att få ut detta! Många kommer att drabbas.Igen slår man på de som ligger. Jag får alltså ungefär hälften av min sjukpenning Jag är mer än förtvivlad!! Hur ska jag klara mig själv och min dotter?
Vänligen,
Lena Westerlund
Ang aktivitetsstödets ersättning om man har mindre än 100% aktivitetstid, hör o häpna, detta kommer att drabba många.
Jag har gjort allt man ska och fått mitt S G I och antagna inkomst.
Detta skickade jag till a-kassan (SKTF) och de räknade ut min ersättning.Enligt dem tar de det som 40 tim arbetsvecka, även om jag har pension på 50% o mitt S G I är på 20 tim alltså.
Det innebär att jag bara får hälften i aktivitetsstöd då min dagpenning delas på 2.
Kan det vara möjligt har jag frågat Försäkringskassan? JA; det är det även om de vet att mitt S G I är på 50% per 20 tim så gör de som a kassan säger. A kassan grundar alltid på 100% 40 tim. Det har jag fått förklarat då jag ringt dem flera gånger.
Detta har pågått i 2,5 veckor nu, och i dag ringde Försäkringskassan mig igen och sa att så blir det!Jag behöver hjälp att få ut detta! Många kommer att drabbas.Igen slår man på de som ligger. Jag får alltså ungefär hälften av min sjukpenning Jag är mer än förtvivlad!! Hur ska jag klara mig själv och min dotter?
Vänligen,
Lena Westerlund
fredag 18 december 2009
Ska jag kämpa eller kapitulera?
Idag (den 13:e december) har jag suttit och läst lite på arbetsförmedlingens sida och hamnade via en länk här:
Stöd till personer som lämnar sjukförsäkringen
Vad innebär förslaget för en person som blir sjuk i introduktionsprogrammet eller andra arbetsmarknadspolitiska program?
Den person som har skrivits ut från ett arbetsmarknadspolitiskt program kan få sjukpenning om han eller hon uppfyller villkoren för det. De personer vars dagar med förlängd sjukpenning eller tidsbegränsad sjukersättning har tagit slut kan dock få sjukpenning först efter 87 dagar respektive tre månader från det att ersättningen från sjukförsäkringen tagit slut. Undantag görs för vissa svårare sjukdomstillstånd.
Hur många kommer inte drabbas av detta?
3 månader utan en krona i inkomst!
Hur långa kommer inte handläggningstiderna på socialen bli?
Vad ska folk leva på?
Jag bad om hjälp i våras hos socialen då Fk av misstag tog bort hela min ersättning, även den 50%-iga delen jag har livet ut.
Till svar fick jag
"Du har en insatslägenhet, sälj den.
Jag har sett annonser på 2-rummare med begärt pris på 80.000:-, det kan du leva länge på".
Visst, en del lägenheter får man 70-80.ooo kr för men dom är totalrenoverade i toppskick, nya vitvaror mm och detta sa jag till ****personen, men min kan jag i bästa fall får ut 15.000:- för. Gamla vitvaror, stort renoveringsbehov mm.
Det örat ville inte hon lyssna på så jag bad henne att ***************censur*
Inte ens pengar till hyran fick jag utan i 3 månader fick jag leva snålt på kredit!
Funderar på om jag inte ska skaffa mig en gammal husvagn och be att få hyra en liten plätt hos nån bonde, för den ersättningen jag kommer få kommer inte ens räcka till hyra här och då bor jag ändå billigast i stan!
A-kassa är jag inte berättigad till, blev utförsäkrad därifrån i april förra året pga av dom nya reglerna, hade helt enkelt varit sjuk för länge.
Även om jag inte gått ur skulle jag inte få en krona därifrån i dagens läge, så varför betala 485:-/månad för en försäkring jag inte har rätt till?
Många frågor snurrar i min skalle, vad händer efter dessa 3 introduktionsmånader hos AF?
Kommer jag få nåt jobb eller nån arbetsmarknadsåtgärd igen?
Eller kommer jag hamna mellan stolarna igen och få strida på knivseggen för att få ihop det till hyra och mat?
Kommer jag bli tvungen att sälja min billiga lya och köpa tält och bli uteliggare och få tigga på gatan?
Vad händer med mina älskade djur?
Kommer dom drabbas av detta i 3:e led?
Måste jag ta bort/omplacera dom för att jag inte har råd att ge dom mat?
Jag har inga rika föräldrar som kan ställa upp med mat och husrum, jag väntar inte på nåt stort arv som kan försörja mig ett par år.
Just nu ser allt bara svart ut, jag förväntar mig det värsta men hoppas på det bästa trots allt.
Jag har ju varit inne i liknande karuseller tidigare dom 12 åren som gått sen jag blev sjuk, frågan är om jag orkar kämpa en gång till eller kommer ge upp och kapitulera?
"B.K."
Stöd till personer som lämnar sjukförsäkringen
Vad innebär förslaget för en person som blir sjuk i introduktionsprogrammet eller andra arbetsmarknadspolitiska program?
Den person som har skrivits ut från ett arbetsmarknadspolitiskt program kan få sjukpenning om han eller hon uppfyller villkoren för det. De personer vars dagar med förlängd sjukpenning eller tidsbegränsad sjukersättning har tagit slut kan dock få sjukpenning först efter 87 dagar respektive tre månader från det att ersättningen från sjukförsäkringen tagit slut. Undantag görs för vissa svårare sjukdomstillstånd.
- personen vårdas intagen på sjukhus eller på grund av sjukdom får omfattande vård, utan att vara intagen på sjukhus
- personen på grund av sjukdom har fått en sådan avgörande förlust av verklighetsuppfattningen och förmågan att orientera sig att personen inte kan tillgodogöra sig information eller
- om återgång i arbete eller ett deltagande i ett arbetsmarknadspolitiskt program skulle medföra risk för allvarlig försämring av personens sjukdom.
Hur många kommer inte drabbas av detta?
3 månader utan en krona i inkomst!
Hur långa kommer inte handläggningstiderna på socialen bli?
Vad ska folk leva på?
Jag bad om hjälp i våras hos socialen då Fk av misstag tog bort hela min ersättning, även den 50%-iga delen jag har livet ut.
Till svar fick jag
"Du har en insatslägenhet, sälj den.
Jag har sett annonser på 2-rummare med begärt pris på 80.000:-, det kan du leva länge på".
Visst, en del lägenheter får man 70-80.ooo kr för men dom är totalrenoverade i toppskick, nya vitvaror mm och detta sa jag till ****personen, men min kan jag i bästa fall får ut 15.000:- för. Gamla vitvaror, stort renoveringsbehov mm.
Det örat ville inte hon lyssna på så jag bad henne att ***************censur*
Inte ens pengar till hyran fick jag utan i 3 månader fick jag leva snålt på kredit!
Funderar på om jag inte ska skaffa mig en gammal husvagn och be att få hyra en liten plätt hos nån bonde, för den ersättningen jag kommer få kommer inte ens räcka till hyra här och då bor jag ändå billigast i stan!
A-kassa är jag inte berättigad till, blev utförsäkrad därifrån i april förra året pga av dom nya reglerna, hade helt enkelt varit sjuk för länge.
Även om jag inte gått ur skulle jag inte få en krona därifrån i dagens läge, så varför betala 485:-/månad för en försäkring jag inte har rätt till?
Många frågor snurrar i min skalle, vad händer efter dessa 3 introduktionsmånader hos AF?
Kommer jag få nåt jobb eller nån arbetsmarknadsåtgärd igen?
Eller kommer jag hamna mellan stolarna igen och få strida på knivseggen för att få ihop det till hyra och mat?
Kommer jag bli tvungen att sälja min billiga lya och köpa tält och bli uteliggare och få tigga på gatan?
Vad händer med mina älskade djur?
Kommer dom drabbas av detta i 3:e led?
Måste jag ta bort/omplacera dom för att jag inte har råd att ge dom mat?
Jag har inga rika föräldrar som kan ställa upp med mat och husrum, jag väntar inte på nåt stort arv som kan försörja mig ett par år.
Just nu ser allt bara svart ut, jag förväntar mig det värsta men hoppas på det bästa trots allt.
Jag har ju varit inne i liknande karuseller tidigare dom 12 åren som gått sen jag blev sjuk, frågan är om jag orkar kämpa en gång till eller kommer ge upp och kapitulera?
"B.K."
torsdag 10 december 2009
"Jag orkar inte mer!"
Alla sjukskrivna som förlorar sin ersättning ska anmäla sig till a-kassan för att kunna få den högre ersättningen. KYSS KARLSSON!
Jag blev sjuk 2000 då en halsfluss gick ut i kroppen. Jag fick fibromyalgi och kroniskt trötthetssyndrom samt en neurologisk sjukdom. Efter en FMC rapport 2007 ska jag enligt FK arbeta 25 % på ett på arbetsmarknaden normalt förekommande arbete, som inte är tungt, repetitivt eller kognitivt belastande. Jag skrev in mig på AF och såg att det inte fanns några som helst jobb på 25 % att söka, så jag och kontaktade då min A-kassa för att anmäla mig som arbetslös. Jag fick ingen A-kassa då 25 % var för lite tid och jag kunde inte heller arbeta upp någon ny A-kassa enligt kassans regler.( Akademikernas Erkända Arbetslöshetskassa, LO m.fl. har samma gräns. Minst halvtid)
Jag hade alltså betalat till a-kassan i 22 år, men när jag behövde stämpla fick jag inget… Jag gick ur A-kassan samma dag. Detta är det ingen på FK eller A-kassorna som upplyser svenska folket om. För att få a-kassa måste du orka jobba 50 %! Jag kan inte hitta något jobb på 25 % och jag får inte stämpla. Det är min verklighet. Enligt min handledare på AF är jag för sjuk för att arbeta på Samhall… Därför ska jag ut och arbetsträna. Sommarperioden maj t.o.m. juli var jag borta tre veckor, då mådde jag ganska bra.
Jag började på en ny 2 augusti. Har varit sjukskriven sedan den 4 augusti p.g.a. skrikvärk och depression. Ruggigt mulet, fuktigt och kallt väder triggar igång värken. När jag inte får sova på 10-12 dagar kommer depressionen. Och ovanpå allt oron om jag kommer att bli utförsäkrad. Jag blir inte frisk 1 januari för att regeringen låter lagen verkställas då.
Enligt överläkaren på smärtkliniken lär jag aldrig bli frisk, men vad vet han, Försäkringskassans läkare säger att jag kan bli frisk, och hennes utsaga är den som gäller. När min tidsbegränsade ersättningsperiod tar slut, undrar jag vad FK och AF vill att jag ska göra. Spela rysk roulette? Det måste vara fler än jag som bara orkar arbeta 25 % som drabbas? Dessutom så orättvist, för vi ska konkurrera med dem som kan arbeta 50-100 % Idag är det hög arbetslöshet och vilka på arbetsmarknaden en chans har vi att bli anställda? Företagaren väljer väl heller en ung frisk människa som kan arbeta 100 %
Anna Örtenblad
Uppdatering Oktober 2010
Förra sommaren arbetstränade jag på 3 olika ställen. Det fungerade inte och
fr.o.m november 2009 var jag sjukskriven.
I februari 2010 hade jag möte med Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och
överläkaren på neurologen. De kom fram till att jag saknade arbetsförmåga,
att min neurologiska sjukdom var livslång, progressiv och obotlig. Min
dåvarande handläggare på Försäkringskassan sa åt mig att söka 100%
Sjukersättning, vilket jag gjorde.
Två veckor senare gjorde Försäkringskassan en omorganisation och jag fick
en ny handläggare. Hon ringde i slutet på mars och presenterade sig. Sedan
hörde jag inte av henne förrän i 9 augusti. Hon kunde inte godkänna att jag
skulle bli sjukpensionär för det stod i ett läkarintyg att jag var under
utredning. Hon läste inte klart meningen där det stod att det var för att se
om neurologen kunde hjälpa mig med smärtorna och sömnen, så att mitt
vardagsliv skulle bli bättre. Det skulle inte påverka min arbetsförmåga.
Jag frågade om hon kontaktat neurologen för att få mer information och det
hade hon inte.
Hon sa att vi skulle ha ett överlämningsmöte med arbetsförmedlingen, och att
jag ska få aktivitetsstöd med 225 kr per dag. Om 3 månader om AF inte kan
hjälpa mig ska de kontakta FK. Fk ska ta beslut i sjukskrivningsfrågan och
jag kan be att få samma ersättning som innan introduktionsprogrammet.
När hon lagt på ringde jag upp neurologen och fick beskedet att de inte
kunde hjälpa mig mer och att utredningen var avslutad. Det tog 4 minuter att
få det beskedet. Nu vart jag förbannad och tog kontakt med handledarens
chef. Jag beskrev ärendet och och sa att min handläggare inte skött sitt
arbete. Handläggare har undersökningsplikt och att hon haft tid sedan i mars
att undersöka alla fakta i mitt ärende. Jag ansökte om hel sjukersättning
fr.o.m november 2009 redan i mars 2010.
En kvart senare ringde chefen upp och sa att hon skulle sätta en specialist
på mitt ärende. 20 augusti var jag på överlämningsmötet på
Arbetsförmedlingen. Det första min handläggare på Arbetsförmedlingen sa,
var att jag inte var där för att jag blivit frisk utan för att
sjukersättningsdagarna var slut. Vi skrev en handlingsplan vilket innebar
att 100% för mig var 2 möte första månaden, 1 möte andra månaden och inget
mer, då Försäkringskassan tog beslut att godkänna min sjukpension.
Vet du att du har rätt ska du inte vara rädd för att kämpa för din sak. Om
din handläggare på FK inte tar fram alla fakta i dittt ärende eller tar
hänsyn till dessa fakta, kan du klaga hos handläggaren chef. Gör det innan
beslut är taget i ditt ärende. Det är krångligare att överklaga beslutet
senare. Du kanske t.o.m måste överklaga beslutet i Länsrätten. Hos oss i
Linköping finns ett Brukarstödcentrum där sjuka kan få hjälp att överklaga
Fk beslut av en jurist. Jag vet inte om det finns brukarstöd i alla städer.
De som är intresserade kan ju gå in på
http://www.brukarstod.se/start.asp?sida=3297 och läsa där.
År 2000 drabbades jag av en halsfluss som gick ut i huvudet och kroppen. När
läkarna äntligen efter 2 veckor med massiv antibiotikabehandling hävde
infektionen hade jag drabbats av: fibro, kroniskt trötthetssyndrom och IBS .
För 5 år sedan började jag tappa kraft och känseln i min högra sida. Det
blev bara värre och värre. Överläkaren på neurologen anser att det är
kopplat till Thalamus.Kanhända thalamus blev skadad 2000 med. Jag har
periodvis fantomsmärtor och är mer eller minder förlamad i högra sidan.
Jag har så mycket att vara tacksam för. Jag njuta av en kopp kaffe bland
höstfärgerna i trädgården. Vänninor kommer och hälsar på när kroppen inte
vill. Jag är lyckligt lottad som har en kärleksfull make och två fina,
friska barn. Jag lever vilket är allra viktigast. Livet är ändå härligt.
Med Vänliga Hälsningar
Annna Örtenblad
Jag blev sjuk 2000 då en halsfluss gick ut i kroppen. Jag fick fibromyalgi och kroniskt trötthetssyndrom samt en neurologisk sjukdom. Efter en FMC rapport 2007 ska jag enligt FK arbeta 25 % på ett på arbetsmarknaden normalt förekommande arbete, som inte är tungt, repetitivt eller kognitivt belastande. Jag skrev in mig på AF och såg att det inte fanns några som helst jobb på 25 % att söka, så jag och kontaktade då min A-kassa för att anmäla mig som arbetslös. Jag fick ingen A-kassa då 25 % var för lite tid och jag kunde inte heller arbeta upp någon ny A-kassa enligt kassans regler.( Akademikernas Erkända Arbetslöshetskassa, LO m.fl. har samma gräns. Minst halvtid)
Jag hade alltså betalat till a-kassan i 22 år, men när jag behövde stämpla fick jag inget… Jag gick ur A-kassan samma dag. Detta är det ingen på FK eller A-kassorna som upplyser svenska folket om. För att få a-kassa måste du orka jobba 50 %! Jag kan inte hitta något jobb på 25 % och jag får inte stämpla. Det är min verklighet. Enligt min handledare på AF är jag för sjuk för att arbeta på Samhall… Därför ska jag ut och arbetsträna. Sommarperioden maj t.o.m. juli var jag borta tre veckor, då mådde jag ganska bra.
Jag började på en ny 2 augusti. Har varit sjukskriven sedan den 4 augusti p.g.a. skrikvärk och depression. Ruggigt mulet, fuktigt och kallt väder triggar igång värken. När jag inte får sova på 10-12 dagar kommer depressionen. Och ovanpå allt oron om jag kommer att bli utförsäkrad. Jag blir inte frisk 1 januari för att regeringen låter lagen verkställas då.
Enligt överläkaren på smärtkliniken lär jag aldrig bli frisk, men vad vet han, Försäkringskassans läkare säger att jag kan bli frisk, och hennes utsaga är den som gäller. När min tidsbegränsade ersättningsperiod tar slut, undrar jag vad FK och AF vill att jag ska göra. Spela rysk roulette? Det måste vara fler än jag som bara orkar arbeta 25 % som drabbas? Dessutom så orättvist, för vi ska konkurrera med dem som kan arbeta 50-100 % Idag är det hög arbetslöshet och vilka på arbetsmarknaden en chans har vi att bli anställda? Företagaren väljer väl heller en ung frisk människa som kan arbeta 100 %
Anna Örtenblad
Uppdatering Oktober 2010
Förra sommaren arbetstränade jag på 3 olika ställen. Det fungerade inte och
fr.o.m november 2009 var jag sjukskriven.
I februari 2010 hade jag möte med Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och
överläkaren på neurologen. De kom fram till att jag saknade arbetsförmåga,
att min neurologiska sjukdom var livslång, progressiv och obotlig. Min
dåvarande handläggare på Försäkringskassan sa åt mig att söka 100%
Sjukersättning, vilket jag gjorde.
Två veckor senare gjorde Försäkringskassan en omorganisation och jag fick
en ny handläggare. Hon ringde i slutet på mars och presenterade sig. Sedan
hörde jag inte av henne förrän i 9 augusti. Hon kunde inte godkänna att jag
skulle bli sjukpensionär för det stod i ett läkarintyg att jag var under
utredning. Hon läste inte klart meningen där det stod att det var för att se
om neurologen kunde hjälpa mig med smärtorna och sömnen, så att mitt
vardagsliv skulle bli bättre. Det skulle inte påverka min arbetsförmåga.
Jag frågade om hon kontaktat neurologen för att få mer information och det
hade hon inte.
Hon sa att vi skulle ha ett överlämningsmöte med arbetsförmedlingen, och att
jag ska få aktivitetsstöd med 225 kr per dag. Om 3 månader om AF inte kan
hjälpa mig ska de kontakta FK. Fk ska ta beslut i sjukskrivningsfrågan och
jag kan be att få samma ersättning som innan introduktionsprogrammet.
När hon lagt på ringde jag upp neurologen och fick beskedet att de inte
kunde hjälpa mig mer och att utredningen var avslutad. Det tog 4 minuter att
få det beskedet. Nu vart jag förbannad och tog kontakt med handledarens
chef. Jag beskrev ärendet och och sa att min handläggare inte skött sitt
arbete. Handläggare har undersökningsplikt och att hon haft tid sedan i mars
att undersöka alla fakta i mitt ärende. Jag ansökte om hel sjukersättning
fr.o.m november 2009 redan i mars 2010.
En kvart senare ringde chefen upp och sa att hon skulle sätta en specialist
på mitt ärende. 20 augusti var jag på överlämningsmötet på
Arbetsförmedlingen. Det första min handläggare på Arbetsförmedlingen sa,
var att jag inte var där för att jag blivit frisk utan för att
sjukersättningsdagarna var slut. Vi skrev en handlingsplan vilket innebar
att 100% för mig var 2 möte första månaden, 1 möte andra månaden och inget
mer, då Försäkringskassan tog beslut att godkänna min sjukpension.
Vet du att du har rätt ska du inte vara rädd för att kämpa för din sak. Om
din handläggare på FK inte tar fram alla fakta i dittt ärende eller tar
hänsyn till dessa fakta, kan du klaga hos handläggaren chef. Gör det innan
beslut är taget i ditt ärende. Det är krångligare att överklaga beslutet
senare. Du kanske t.o.m måste överklaga beslutet i Länsrätten. Hos oss i
Linköping finns ett Brukarstödcentrum där sjuka kan få hjälp att överklaga
Fk beslut av en jurist. Jag vet inte om det finns brukarstöd i alla städer.
De som är intresserade kan ju gå in på
http://www.brukarstod.se/start.asp?sida=3297 och läsa där.
År 2000 drabbades jag av en halsfluss som gick ut i huvudet och kroppen. När
läkarna äntligen efter 2 veckor med massiv antibiotikabehandling hävde
infektionen hade jag drabbats av: fibro, kroniskt trötthetssyndrom och IBS .
För 5 år sedan började jag tappa kraft och känseln i min högra sida. Det
blev bara värre och värre. Överläkaren på neurologen anser att det är
kopplat till Thalamus.Kanhända thalamus blev skadad 2000 med. Jag har
periodvis fantomsmärtor och är mer eller minder förlamad i högra sidan.
Jag har så mycket att vara tacksam för. Jag njuta av en kopp kaffe bland
höstfärgerna i trädgården. Vänninor kommer och hälsar på när kroppen inte
vill. Jag är lyckligt lottad som har en kärleksfull make och två fina,
friska barn. Jag lever vilket är allra viktigast. Livet är ändå härligt.
Med Vänliga Hälsningar
Annna Örtenblad
lördag 28 november 2009
Samhället vill ha mig till en brottsling
Min verklighet
Nu kan jag inte hålla mig längre och knyta näven i fickan, utan jag måste skriva av mig min ilska någonstans. Det blir ni kära resursare som får ta smällen av min frustration.
Det är nu alltså tänkt att jag ska leva på 3600: - från januari månad som ska täcka hyra räkningar mat och kläder till mitt barn. Att jag inte får något försörjningsstöd stod klart ganska snart eftersom jag är sambo och han är försörjningspliktig gentemot mig. Till saken hör att min sambo har mycket skulder i bagaget, vi kan inte klara oss på hans lön, då förstår ju alla att det inte dröjer länge förrän kronofogden knackar på dörren.
Så vad återstår för mig? Vi har tappat en inkomst i familjen och får heller ingen hjälp till försörjningsstöd, utan kommer att få dra på oss en massa skulder, stå med obetalda räkningar upp till halsen.
Ska jag och min sambo behöva sära på oss för att vi ska få den hjälp av samhället som vi har rätt till? Ska jag behöva ta färdtjänsten och en rygga samt bege mig till närmsta mataffär och fylla den med mat och hoppas att jag klarar mig ut genom kassorna?
Men hur var det? Det var de hungriga lejonen som jagar bäst vad?
Nu kräver jag svar av makthavarna där ute om man kan leva på den här förnedringspenningen?
Tror ni jag blir frisk i min kroniska sjukdom bara för att det står 1 januari i 2010 almanackan och ni dessutom har tagit ifrån mig min försörjning? Vilken morot ger det att genomgå introduktionsprogrammet och sedan sänka min ersättning med 6500: -/ månaden?
Jag kan säga att jag varken äter eller sover som läget är just nu och gubben går snart på knäna han med. Det här kommer drabba många familjer och framförallt barnen kommer bli lidande!
När ska Sverige vakna och se att det som sker med oss sjuka är dagens verklighet? Det är så här det ser ut för många som kommer att bli utförsäkrade och som har haft sjukpenning i maximalt antal dagar nu vid årsskiftet.
Tack och adjö med oss!
Nu kan jag inte hålla mig längre och knyta näven i fickan, utan jag måste skriva av mig min ilska någonstans. Det blir ni kära resursare som får ta smällen av min frustration.
Det är nu alltså tänkt att jag ska leva på 3600: - från januari månad som ska täcka hyra räkningar mat och kläder till mitt barn. Att jag inte får något försörjningsstöd stod klart ganska snart eftersom jag är sambo och han är försörjningspliktig gentemot mig. Till saken hör att min sambo har mycket skulder i bagaget, vi kan inte klara oss på hans lön, då förstår ju alla att det inte dröjer länge förrän kronofogden knackar på dörren.
Så vad återstår för mig? Vi har tappat en inkomst i familjen och får heller ingen hjälp till försörjningsstöd, utan kommer att få dra på oss en massa skulder, stå med obetalda räkningar upp till halsen.
Ska jag och min sambo behöva sära på oss för att vi ska få den hjälp av samhället som vi har rätt till? Ska jag behöva ta färdtjänsten och en rygga samt bege mig till närmsta mataffär och fylla den med mat och hoppas att jag klarar mig ut genom kassorna?
Men hur var det? Det var de hungriga lejonen som jagar bäst vad?
Nu kräver jag svar av makthavarna där ute om man kan leva på den här förnedringspenningen?
Tror ni jag blir frisk i min kroniska sjukdom bara för att det står 1 januari i 2010 almanackan och ni dessutom har tagit ifrån mig min försörjning? Vilken morot ger det att genomgå introduktionsprogrammet och sedan sänka min ersättning med 6500: -/ månaden?
Jag kan säga att jag varken äter eller sover som läget är just nu och gubben går snart på knäna han med. Det här kommer drabba många familjer och framförallt barnen kommer bli lidande!
När ska Sverige vakna och se att det som sker med oss sjuka är dagens verklighet? Det är så här det ser ut för många som kommer att bli utförsäkrade och som har haft sjukpenning i maximalt antal dagar nu vid årsskiftet.
Tack och adjö med oss!
söndag 8 november 2009
Regeringens bro = ett stort svart hål
Hur har man tänkt och varför?
Först ska man ut ur sjukförsäkringen.
Sedan in i introduktionsprogrammet i 3 månader med 223 kr/dag.
Sedan till AF med 223 kr/dag.
Sedan kanske man kan få ett lönebidragsjobb, nyfriskjobb eller vad det kan heta
eller blir långtidsarbetslös.
Men innan man är framme där
har man först fått sälja sin bostad om man äger den
sälja sin bil om man har någon
avyttra alla sina tillgångar innan man kan få försörjningsstöd.
Regeringen säger att de byggt en bro för alla sjuka.
NU ska vi äntligen få hjälp,
detta är den bästa reform man beslutat om denna mandatperiod.
En centerpartist i riksdagen lär ha applåderat när man beslutade om
utförsäkringslagen.
Men vart leder denna bro för sjuka?
För mej till ett stort svart hål!
"och ändå sjuk"
Först ska man ut ur sjukförsäkringen.
Sedan in i introduktionsprogrammet i 3 månader med 223 kr/dag.
Sedan till AF med 223 kr/dag.
Sedan kanske man kan få ett lönebidragsjobb, nyfriskjobb eller vad det kan heta
eller blir långtidsarbetslös.
Men innan man är framme där
har man först fått sälja sin bostad om man äger den
sälja sin bil om man har någon
avyttra alla sina tillgångar innan man kan få försörjningsstöd.
Regeringen säger att de byggt en bro för alla sjuka.
NU ska vi äntligen få hjälp,
detta är den bästa reform man beslutat om denna mandatperiod.
En centerpartist i riksdagen lär ha applåderat när man beslutade om
utförsäkringslagen.
Men vart leder denna bro för sjuka?
För mej till ett stort svart hål!
"och ändå sjuk"
torsdag 5 november 2009
"My story"
Nåväl, här är de korta dragen av my story;
Jag har under drygt tre år haft en kronisk huvudvärk efter två förmodade hjärnhinneinflammationer, och sedan 200705 har jag arbetat till 50 %
Jag har sökt, och söker ännu efter någon form av lindring för detta och har under tidens gång träffat otaliga neurologer, röntgenläkare, anestesiläkare, allmänläkare, sjukgymnaster, akupunktörer, psykologer och KBT-personer utan att vi kommit till botten med problemet.
Men nu har vår Gudomliga Socialförsäkringsminister Christina Husmark-Pehrsson kommit på att jag från årsskiftet skall söka jobb istället för att vara sjuk. Att jag redan arbetar dagligen till 50 %, det har hon valt att bortse ifrån.
Så från den första januari skall jag alltså gå ett introduktionsprogram i Arbetsförmedlingens regi. Ett problem här är att jag inte får gå på min arbetade tid utan skall gå på den tid jag är sjukskriven.
Men jag är ju sjukskriven för att jag inte klarar av att arbeta en hel dag så jag ställde den här frågan direkt till den på Socialförsäkringsdepartementet sakkunnige Patrik Hesselius som snabbt svarade: "Du får väl ta tjänsledigt från Ditt arbete". Lysande Sickan! Jag ska alltså ta tjänstledigt från mitt arbete för att söka ett annat jobb.
Jag tänker inte ens bemöta dessa dumheter, men var och en kan ju själv inse såväl det absurda i detta, samt vad det kommer att betyda för den sjukdomsgrundande inkomsten framgent.
En annan aspekt att bli utförsäkrad från FK är att bl. a Alecta då slutar att betala ut sina extraförsäkringar som de har för långtidssjuka.
Så när försäkringskassans pengar dras in, dras även pengarna från Alecta in.
Inte minst märkligt är annars det förhållandet att jag hos min arbetsgivare måste vara fortsatt sjukskriven för att få behålla min tjänst och att jag då fortsätter att befinna mig i sjukperioden. Så om jag får en influensa, eller blir mer sjuk på något annat vis, kommer inte arbetsgivaren att betala någon sjuklön för de första 14-dagarna, och inte heller kommer Försäkringskassan ställa upp eftersom mina sjukersättningsdagar är helt förbrukade. Detta trots att jag under hel min sjukperiod arbetat till 50 %. Samtidigt säger Socialförsäkringsministern och hennes PR-konsult Axen i en debattartikel i Aftonbladet att ingen skall förlora sin ersättning med det nya förslaget.
Det är en stor lögn säger jag!
Och var är alla blanketter där man kan ansöka om förlängd sjukpeng förbi de 550 dagarna? Försäkringskassan vet inte och säger att de inte kan göra något eftersom detta bara är ett förslag i dagläget och de kan agera först när beslut är taget, vilket förväntas ske i december.
Men med dagens handläggningstider på Försäkringskassan inser man raskt att de allvarligaste sjuka knappast hinner få några besked före årsskiftet, så de får väl transporteras till Arbetsförmedlingen och söka jobb som alla andra sjuka.
Socialförsäkringsministern vågade inte ens närvara vid utfrågningen om sjukförsäkringen (prop 2009/10:45) den 5 november 2009 och regeringen passade snabbt på att släppa nyheten om att de godkänner Gasledningen genom Östersjön för att avleda medias uppmärksamhet på den bisarra fråga om hur de sjuka i Sverige hanteras idag.
Så vad är mest sjukt proppen eller de sjuka?
William Hemberg
Jag har under drygt tre år haft en kronisk huvudvärk efter två förmodade hjärnhinneinflammationer, och sedan 200705 har jag arbetat till 50 %
Jag har sökt, och söker ännu efter någon form av lindring för detta och har under tidens gång träffat otaliga neurologer, röntgenläkare, anestesiläkare, allmänläkare, sjukgymnaster, akupunktörer, psykologer och KBT-personer utan att vi kommit till botten med problemet.
Men nu har vår Gudomliga Socialförsäkringsminister Christina Husmark-Pehrsson kommit på att jag från årsskiftet skall söka jobb istället för att vara sjuk. Att jag redan arbetar dagligen till 50 %, det har hon valt att bortse ifrån.
Så från den första januari skall jag alltså gå ett introduktionsprogram i Arbetsförmedlingens regi. Ett problem här är att jag inte får gå på min arbetade tid utan skall gå på den tid jag är sjukskriven.
Men jag är ju sjukskriven för att jag inte klarar av att arbeta en hel dag så jag ställde den här frågan direkt till den på Socialförsäkringsdepartementet sakkunnige Patrik Hesselius som snabbt svarade: "Du får väl ta tjänsledigt från Ditt arbete". Lysande Sickan! Jag ska alltså ta tjänstledigt från mitt arbete för att söka ett annat jobb.
Jag tänker inte ens bemöta dessa dumheter, men var och en kan ju själv inse såväl det absurda i detta, samt vad det kommer att betyda för den sjukdomsgrundande inkomsten framgent.
En annan aspekt att bli utförsäkrad från FK är att bl. a Alecta då slutar att betala ut sina extraförsäkringar som de har för långtidssjuka.
Så när försäkringskassans pengar dras in, dras även pengarna från Alecta in.
Inte minst märkligt är annars det förhållandet att jag hos min arbetsgivare måste vara fortsatt sjukskriven för att få behålla min tjänst och att jag då fortsätter att befinna mig i sjukperioden. Så om jag får en influensa, eller blir mer sjuk på något annat vis, kommer inte arbetsgivaren att betala någon sjuklön för de första 14-dagarna, och inte heller kommer Försäkringskassan ställa upp eftersom mina sjukersättningsdagar är helt förbrukade. Detta trots att jag under hel min sjukperiod arbetat till 50 %. Samtidigt säger Socialförsäkringsministern och hennes PR-konsult Axen i en debattartikel i Aftonbladet att ingen skall förlora sin ersättning med det nya förslaget.
Det är en stor lögn säger jag!
Och var är alla blanketter där man kan ansöka om förlängd sjukpeng förbi de 550 dagarna? Försäkringskassan vet inte och säger att de inte kan göra något eftersom detta bara är ett förslag i dagläget och de kan agera först när beslut är taget, vilket förväntas ske i december.
Men med dagens handläggningstider på Försäkringskassan inser man raskt att de allvarligaste sjuka knappast hinner få några besked före årsskiftet, så de får väl transporteras till Arbetsförmedlingen och söka jobb som alla andra sjuka.
Socialförsäkringsministern vågade inte ens närvara vid utfrågningen om sjukförsäkringen (prop 2009/10:45) den 5 november 2009 och regeringen passade snabbt på att släppa nyheten om att de godkänner Gasledningen genom Östersjön för att avleda medias uppmärksamhet på den bisarra fråga om hur de sjuka i Sverige hanteras idag.
Så vad är mest sjukt proppen eller de sjuka?
William Hemberg
torsdag 29 oktober 2009
Försäkringskassans personal
En handläggare på försäkringskassan berättar om "moralisk stress". Reglerna tvingar personalen att fatta beslut som den inte håller med om.
Siv Nordin, ordförande för ST-facket
"Denna hantering av sjuka är enbart grym"
"Denna hantering av sjuka är enbart grym"
torsdag 22 oktober 2009
Öppet brev till läkarförbundet angående utförsäkring av sjuka
Öppet brev till läkarförbundet!
Bästa Eva Nilsson Bågenholm,
Under nästa år kommer över 50000 långtidssjuka att tvingas ut ur sjukförsäkringen till följd av lagförändringarna som trädde i kraft 1 juli 2008. Det räddningspaket som socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson presenterade i mitten på september medför föga förändring för majoriteten av de sjuka, då nivån i introduktionsprogrammet är i paritet med försörjningsstöd och kraven att delta i aktivitetsprogrammen för många sjuka är oöverkomliga.
Förutom de grupper som tvingas ur sjukförsäkringen pga de nya tidsgränserna, tillkommer en stor grupp som förlorar sin sjukpenning/sjukersättning eftersom försäkringskassans handläggare inte godkänner läkarnas värdering av nedsatt arbetsförmåga. Ett stort problem här är att begreppet "arbetsförmåga gentemot hela den nationella arbetsmarknaden" fortfarande saknar definition, vilket medför en olöst rättsosäkerhet i sjukförsäkringen. Anna Hedborg hade till uppgift att klarlägga detta begrepp, men fann uppgiften övermäktig och har nu övergett den ambitionen. Trots detta är begreppet "arbetsförmåga" fortsatt centralt i den nu gällande sjukförsäkringen. Detta kan inte annat än innebära att rättsosäkerheten och godtycket i bedömningarna av sjuka människors rätt till ersättning från sjukförsäkringen tillåts fortsätta.
I läkartidningen den 29/9-09 kan man läsa att Anna Hedborg nu föreslår ett nytt sjukförsäkrings-system där läkarna frikopplas från sjukförsäkringen efter 180 dagar. Möjligtvis är detta bekvämt för läkarkåren som slipper svåra bedömningar och konflikter med försäkringskassan. För patienterna innebär dock detta att man lämnas helt ensamma i relation till försäkringskassan.
Desperationen bland Sveriges långtidssjuka är stor och närmast dagligen kommer jag i kontakt med människor som brottas med tankar om att de inte orkar kämpa vidare. Tanken att inte bli tagen på allvar, att bli ställd inför krav på prestation som man inte mäktar med och hot om att helt förlora sin ekonomiska trygghet blir för tungt. I detta läge blir jag mycket bekymrad över läkarförbundets tystnad i frågan. Är inte våra patienters väl och ve en viktig fråga för oss läkare ?
Med vänlig hälsning och hopp om svar!
Jenny Fjell
Leg läk och Med. Dr.
ST-läkare i Psykiatri
samt
Intiativtagare till Nätverket Resurs (Respekt för sjuka och utsattas rätt i samhället)
Bästa Eva Nilsson Bågenholm,
Under nästa år kommer över 50000 långtidssjuka att tvingas ut ur sjukförsäkringen till följd av lagförändringarna som trädde i kraft 1 juli 2008. Det räddningspaket som socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson presenterade i mitten på september medför föga förändring för majoriteten av de sjuka, då nivån i introduktionsprogrammet är i paritet med försörjningsstöd och kraven att delta i aktivitetsprogrammen för många sjuka är oöverkomliga.
Förutom de grupper som tvingas ur sjukförsäkringen pga de nya tidsgränserna, tillkommer en stor grupp som förlorar sin sjukpenning/sjukersättning eftersom försäkringskassans handläggare inte godkänner läkarnas värdering av nedsatt arbetsförmåga. Ett stort problem här är att begreppet "arbetsförmåga gentemot hela den nationella arbetsmarknaden" fortfarande saknar definition, vilket medför en olöst rättsosäkerhet i sjukförsäkringen. Anna Hedborg hade till uppgift att klarlägga detta begrepp, men fann uppgiften övermäktig och har nu övergett den ambitionen. Trots detta är begreppet "arbetsförmåga" fortsatt centralt i den nu gällande sjukförsäkringen. Detta kan inte annat än innebära att rättsosäkerheten och godtycket i bedömningarna av sjuka människors rätt till ersättning från sjukförsäkringen tillåts fortsätta.
I läkartidningen den 29/9-09 kan man läsa att Anna Hedborg nu föreslår ett nytt sjukförsäkrings-system där läkarna frikopplas från sjukförsäkringen efter 180 dagar. Möjligtvis är detta bekvämt för läkarkåren som slipper svåra bedömningar och konflikter med försäkringskassan. För patienterna innebär dock detta att man lämnas helt ensamma i relation till försäkringskassan.
Desperationen bland Sveriges långtidssjuka är stor och närmast dagligen kommer jag i kontakt med människor som brottas med tankar om att de inte orkar kämpa vidare. Tanken att inte bli tagen på allvar, att bli ställd inför krav på prestation som man inte mäktar med och hot om att helt förlora sin ekonomiska trygghet blir för tungt. I detta läge blir jag mycket bekymrad över läkarförbundets tystnad i frågan. Är inte våra patienters väl och ve en viktig fråga för oss läkare ?
Med vänlig hälsning och hopp om svar!
Jenny Fjell
Leg läk och Med. Dr.
ST-läkare i Psykiatri
samt
Intiativtagare till Nätverket Resurs (Respekt för sjuka och utsattas rätt i samhället)
torsdag 15 oktober 2009
Sjukförsäkringsministern svarar
Jag skickade iväg ett mail för ett tag sedan till sjukförsäkringsministern gällande mitt samtal med Försäkringskassan. Jag fick idag ett svar, ett svar som säkert alla får som skriver gällande de nya reglerna. Här är utdrag ur svaret och mina reflektioner över svaret:
"En rehabiliteringskedja har införts med fasta tidpunkter för arbetsförmågebedömningar. Tiden under vilken en person kan få sjukpenning har vidare begränsats till 2,5 år för att bryta de tidigare långa och passiva sjukskrivningarna som lämnade många i permanent utanförskap. Därigenom har
sjukskrivningsprocessen blivit mer aktiv. Sjukfallen har blivit kortare och
vård- och rehabiliteringsinsatser har kommit igång tidigare."
Passiva sjukskrivningar?! Ok...jag förutsätter att de utgår ifrån hur det ser ut nu. I mitt fall så har jag medicinering, jag står i kö för arbetsterapi, kroppsterapi, jag går på KBT-terapi. Jag jobbar med mig själv varje dag utifrån min förmåga för att bli frisk. Är det passivt? Jag VET att det inte ser ut så här bara för mig. Det finns säkert ett antal som har "passiva sjukskrivningar" men är det inte läge då att ge de människorna rehabilitering och då menar jag inte på Arbetsförmedlingen? Att börja där människan befinner sig i sin sjukdomsbild.
"För att förbättra tillgången till medicinsk rehabilitering har en rehabiliteringsgaranti införts. Därutöver har landstingen tillförts en miljard kronor per år för att förbättra rehabiliteringen för sjukskrivna."
Ok. Men nu har ju vi långtidsjukskrivna bara två och en halv månad på oss att få rehabilitering och att få resultat av det. För jag anser inte att detta "Arbetsförmedlingsprojekt" är rehabilitering, jag anser att det är tvångsutkastning som i många fall kommer att bidra till katastrofala följder gällande människornas hälsa. Var fanns dessa pengar tidigare?
"Från och med den 1 juli 2008 gäller också att sjukersättning endast kan komma i fråga om den försäkrades arbetsförmåga är stadigvarande nedsatt och rehabilitering inte bedöms kunna leda till att någon arbetsförmåga återfås. Den tidsbegränsade sjukersättningen avskaffades därmed.
Klart slut. Japp. Då vet man.
"Mot bakgrund av sjukförsäkringsreformen kommer vissa personer att nå en bortre tidsgräns för sin nuvarande sjukförsäkring i januari 2010. Somliga av dessa kommer att ha ett arbete att återgå till, andra kommer att behöva ett intensifierat stöd från Arbetsförmedlingen för att komma tillbaka till arbetslivet. Regeringen har därför beslutat att införa ett arbetsmarknadspolitiskt introduktionsprogram som syftar till att under tre månader kartlägga individens förutsättningar och behov av stöd."
Med andra ord. ALLA ska arbeta. Sjuk som frisk. Punkt slut. Och man har tre månader på sig hos Arbetsförmedlingen att få hjälp med det. Finns det ens jobb för alla? Är det inte många som är friska och arbetslösa? Jag, som har en fast anställning...vad händer med det?
"Efter introduktionsprogrammet är alla Arbetsförmedlingens ordinarie tjänster tillgängliga. Däribland arbetslivsinriktad rehabilitering, arbetspraktik, jobb med lönebidrag, nystartsjobb, jobb hos Samhall och arbete inom jobb- och utvecklingsgarantin.."
Som sagt. ALLA ska och kan arbeta. I teorin kanonbra. I praktiken en katastrof för många.Det här skrämmer mig. Jag ska berätta min historia, om min tid som sjuk, inte just nu men snart. Men jag vill att ni ska veta, ni där ute...jag har redan börjat bli sämre. Och jag som var på väg att äntligen komma igen. Som pricken över i:et så kom ett exakt likadant fett brev från Försäkringskassan till mig idag, på c:a tio sidor som jag fick för ett tag sen?! Vad kostar inte det?
"En rehabiliteringskedja har införts med fasta tidpunkter för arbetsförmågebedömningar. Tiden under vilken en person kan få sjukpenning har vidare begränsats till 2,5 år för att bryta de tidigare långa och passiva sjukskrivningarna som lämnade många i permanent utanförskap. Därigenom har
sjukskrivningsprocessen blivit mer aktiv. Sjukfallen har blivit kortare och
vård- och rehabiliteringsinsatser har kommit igång tidigare."
Passiva sjukskrivningar?! Ok...jag förutsätter att de utgår ifrån hur det ser ut nu. I mitt fall så har jag medicinering, jag står i kö för arbetsterapi, kroppsterapi, jag går på KBT-terapi. Jag jobbar med mig själv varje dag utifrån min förmåga för att bli frisk. Är det passivt? Jag VET att det inte ser ut så här bara för mig. Det finns säkert ett antal som har "passiva sjukskrivningar" men är det inte läge då att ge de människorna rehabilitering och då menar jag inte på Arbetsförmedlingen? Att börja där människan befinner sig i sin sjukdomsbild.
"För att förbättra tillgången till medicinsk rehabilitering har en rehabiliteringsgaranti införts. Därutöver har landstingen tillförts en miljard kronor per år för att förbättra rehabiliteringen för sjukskrivna."
Ok. Men nu har ju vi långtidsjukskrivna bara två och en halv månad på oss att få rehabilitering och att få resultat av det. För jag anser inte att detta "Arbetsförmedlingsprojekt" är rehabilitering, jag anser att det är tvångsutkastning som i många fall kommer att bidra till katastrofala följder gällande människornas hälsa. Var fanns dessa pengar tidigare?
"Från och med den 1 juli 2008 gäller också att sjukersättning endast kan komma i fråga om den försäkrades arbetsförmåga är stadigvarande nedsatt och rehabilitering inte bedöms kunna leda till att någon arbetsförmåga återfås. Den tidsbegränsade sjukersättningen avskaffades därmed.
Klart slut. Japp. Då vet man.
"Mot bakgrund av sjukförsäkringsreformen kommer vissa personer att nå en bortre tidsgräns för sin nuvarande sjukförsäkring i januari 2010. Somliga av dessa kommer att ha ett arbete att återgå till, andra kommer att behöva ett intensifierat stöd från Arbetsförmedlingen för att komma tillbaka till arbetslivet. Regeringen har därför beslutat att införa ett arbetsmarknadspolitiskt introduktionsprogram som syftar till att under tre månader kartlägga individens förutsättningar och behov av stöd."
Med andra ord. ALLA ska arbeta. Sjuk som frisk. Punkt slut. Och man har tre månader på sig hos Arbetsförmedlingen att få hjälp med det. Finns det ens jobb för alla? Är det inte många som är friska och arbetslösa? Jag, som har en fast anställning...vad händer med det?
"Efter introduktionsprogrammet är alla Arbetsförmedlingens ordinarie tjänster tillgängliga. Däribland arbetslivsinriktad rehabilitering, arbetspraktik, jobb med lönebidrag, nystartsjobb, jobb hos Samhall och arbete inom jobb- och utvecklingsgarantin.."
Som sagt. ALLA ska och kan arbeta. I teorin kanonbra. I praktiken en katastrof för många.Det här skrämmer mig. Jag ska berätta min historia, om min tid som sjuk, inte just nu men snart. Men jag vill att ni ska veta, ni där ute...jag har redan börjat bli sämre. Och jag som var på väg att äntligen komma igen. Som pricken över i:et så kom ett exakt likadant fett brev från Försäkringskassan till mig idag, på c:a tio sidor som jag fick för ett tag sen?! Vad kostar inte det?
"Detta fick jag idag igen, det var c:a nio sidor till"
Vi kanske ses på Samhall, om jag fortfarande kan andas då!
Anna
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
