Agorafobi

Jag är 38 år och lider av svår panikångest med agorafobi och är ensamstående med en 13 årig flicka. Jag har i ca 13 år behövt hjälp med matinköp, läkarbesök, föräldramöten osv. Behöver alltid min särbo med som sällskap i allt detta.
Långsamt, långsamt efter många år, så har jag tränat mig till att kunna gå ca 30 m ut med vår lilla hund samt kunnat använda tvättstugan i samma hus.
Då Försäkringskassan ansåg att jag är helt arbetsför efter nyår så har all träning kraschat.
Jag går inte ens ut med soporna längre, särbon hjälper till med allt.
I tjugoett år har jag gått på psykmott och fått gedigna läkarintyg, jag har ätit alla mediciner som läkarna tyckt passa mig, allt ifrån lugnande till lyckopiller och dessutom gått på hypnos, beteendeterapi, knackterapi senast i somras, och akupunktur. Det har hjälpt lite men inte så att jag blivit "frisk".

Om en vecka ska jag ha ett möte med Försäkringskassan och arbetsförmedlingen. Det var meningen att socialen skulle medverka, men när jag kontaktade dem så var de av samma uppfattning som Försäkringskassan, att jag möjligen kan få låna pengar, annars var alternativet ut i arbetslivet. Inget annat sades om det samt de meddelade att de INTE deltar så sådana möten. Min sjukskrivande läkare vill vara med på mötet, men Försäkringskassan kan inte ändra tiden så att det skulle kunna fungera.
Jag har aldrig mått så här psykiskt dåligt, jag kan inte äta, inte sova, ingenting.

Dessutom kan jag faktiskt bli uteliggare, detta för att ingen inser att jag INTE kan ta mig ut, knappt med sällskap, om villkoren förändras.

Jessica