Sjukskriven lika med parasit?

Jag är en av dom 54 000 människor som kommer att utförsäkras under 2010.
Jag har varit sjukskriven sedan 2003 p.g.a.utbrändhet/utmattningsdepression, posttraumatisk stress, värk i kroppen och ryggproblem.
Sedan 2004 har jag tidsbegränsad sjukersättning. 2008 skickade Försäkringskassan mej på ett s.k. PILA-projekt och där sa man att min arbetsförmåga var helt nedsatt.
Men fr.o.m. maj 2010 blir jag utförsäkrad.
Inte för att jag har blivit frisk utan för att mina ”dagar tagit slut”.

Sedan 2009 lever jag under en stark psykisk press p.g.a. en uppslitande skilsmässa och därpå följande vårdnadstvist med hot, trakasserier och upprepade poliskontakter.
Jag blev tvungen att fly med mitt barn till en annan kommun eftersom jag inte kunde få tillräcklig hjälp från polisen.

P.g.a. av tvisten och trakasserierna hamnade jag också i en ekonomisk kris med dubbla hyror, advokatkostnader m.m.
Jag har inte längre råd med de behandlingar från kiropraktor jag är beroende av.

Denna psykiska press har ju inte precis gjort mitt tillstånd bättre.
Jag har flera gånger tvingats uppsöka sjukhus akut och har gått hos psykolog regelbundet sedan hösten 2008 men har inte haft en regelbunden läkarkontakt sedan 2005 utan har fått gå till olika för att få läkarutlåtande.

P.g.a. flytten så miste jag min tidigare läkare och min nya läkare får jag inte kontakt med trots att jag lämnat flera meddelanden.
Så jag vet inte hur det ska gå.

Jag lever med ständig oro under denna starka psykiska press och har nu också fått panikångest och dödsångest.
Värken i kroppen och ryggproblemen har blivit värre.

Jag gråter mycket.
Det är ingen som hör och förstår hur jag har det.
Jag känner mig som världens största brottsling fast jag är oskyldig.

Det enda jag önskar är att överleva för mitt barns skull och att jag kunde få min kraft och hälsa tillbaka.

Jag har sagt till alla som jag har träffat under min sjukskrivning att jag är ingen parasit!
Jag har haft flera jobb samtidigt innan jag blev sjukskriven och jag skulle göra vad som helst för att ta bort stämpeln "SJUKSKRIVEN".

Tänk om jag bara kunde försvinna från alla problem och bara vila och sova en vecka i lugn och ro utan ångest och oro.

Vad ska hända med mej och mitt barn nu när mina ”dagar tagit slut”?
Ska jag våga gå till Arbetsförmedlingen igen för att få bekräftat återigen att jag inte har någon arbetsförmåga och skämmas flera år till och må ännu sämre?

"Kvinna, 43år"