onsdag 31 mars 2010

Orkar inte mer att kämpa

Jag vet inte hur man skall göra. Tårarna bara rinner ner för kinderna när jag försöker att skriva. Jag orkar inte mer .
Ärligt talat vill jag inte leva mera men jag är för feg för att ta mitt liv. Jag har två underbara barn som jag inte kan lämna. Men samtidigt orkar jag inte kämpa mera heller.
Man är en belastning för samhället känns det som, vi som bara sitter och tar emot "bidrag". Det är inte vårat fel att man har fått en sjukdom eller en skada, man blir straffad ändå.
Jag känner mig straffad....

Jag har varit hemma sedan år 2000 med en svårbehandlad diabetes. Flera år av olika mediciner, flera år av olika läkare..... fick ingen ordning med sjukdomen.
Sedan ett antal år tillbaka visade det sig att jag var allergisk emot insulin, nya utredningar som ledde till att jag rasade psykiskt.
Jag kom in i en djup nedstämdhet. Dels på grund av alla utredningar och den jobbiga ekonomin, dels av sjukdomen och familjen blir drabbad också genom att jag blev sämre.
Sjukbidraget man fick då skulle räcka till mat, mediciner, läkarkostnader o.s.v. Mina tänder har rasat, har inga framtänder kvar, dels också på grund av sjukdomen och alla mediciner.
Men som sjukskriven har man inte råd att gå till tandläkaren. För mig gick familjen först. Att se till att det fanns mat hemma och att barnen fick kläder.
Jag har aldrig tyckt synd om mig själv. Jag har alltid sett till att andra mår bra. Det gör mig glad och gör att jag orkar ta nya krafter att gå vidare.

Jag kan inte möta försäkringskassan utan att gråta. Min handläggare på försäkringskassan var "oförskämd" och nedvärderande. Det skall man också få utsättas för, deras kränkande ord.
Min sambo fick vara med. Han ville det själv, för han tyckte inte om deras beteende. Men det gillade inte min handläggare att jag tog med min sambo. Men han var mitt stöd där.

Och nu är man utförsäkrad från och med 2010-03-01.
Jag får 4000kr i månaden och det skall räcka till: mat , mediciner , läkarvård och resor. Min sambo står för allt annat. Hyran, elen, vatten och hans resor fram och tillbaka till jobbet.
Det som blir nu är att jag kan inte lösa ut mina mediciner alls. Och tyvärr är mina mediciner väldigt dyra.
Jag orkar inte längre. Jag blir bara sämre och sämre. Men enligt försäkringskassan är jag frisk och ska gå ut och jobba.
Hur skall man kunna bli frisk när man inte har råd att ta ut sina mediciner ?!
Söka socialbidrag? Det är också en jobbig bit som man då skall göra. När man redan mår psykiskt dåligt.....

Är det inte lika bra att ni ger oss en insomningstablett? Så att ni blir av med oss eller?
Ja , inte tänker jag rösta på moderaterna i alla fall.....
Ursäkta men jag orkar inte mer att kämpa.

Hälsningar Jeanette

28 kommentarer:

  1. Du måste orka kämpa vidare. Din sambo kanske orkar mer så han kan väl hjälpa till. Den eknomiska biten måste ni ju få ordning på nu på en gång. Om er gemensamma inkomst (sambos är försörjningspliktiga mot varann) ligger under normen för försörjningsstöd så är det kommunens skyldighet att hjälpa till. Receptbelagda mediciner får man extra för, liksom för resor motsvarande kostnaden för månadskort. Om bil finns kan man få behålla den om det finns skäl för det och i vissa fall även få ersättning för skatt, besiktning och försäkring. Be din sambo kolla upp vilka rättigheter ni har (på alla områden) och hjälpa dig att ordna up situationen.

    SvaraRadera
  2. Förstår att allt känns hårt nu. Jag kanske kan ge ett par upplyftande råd.

    De flesta receptbelagda medicinerna ingår i högkostnadsskyddet som är 1800:-/år. Mer än så betalar man inte. Vet man att man kommer nå den gränsen, så kan man få hela beloppet på autogiro månadsvis. Då tillkommer en administrativ avgift som jag har för mig är 10 kr/mån. Du ansöker genom Apoteket.

    Totalt blir det drygt 160:-/månad - för de allra flesta mediciner.
    Är det så väldigt mycket? :)

    Förresten, jag hoppas att du vet att läkarbesök också ingår i ett högkostnadsskydd? Man måste be om ett stämpelkort från receptionen på någon mottagning. Gränsen skiljer sig lite länsvis, men är runt 800-900:-/år. Man kan även få ersättning för resor till och från sjukhus etc, men jag kommer inte ihåg villkoren. Det får du/ni kolla upp själv.

    Som barn till en mamma som tyckte det var viktigare att ge sina barn kläder och leksaker än att må bra själv, så kan jag lova att inget barn blir lyckligt av att ha en olycklig mamma. Ingen blir räddad av en martyr.

    Jag håller med Mumlan, be din sambo hjälpa dig!

    SvaraRadera
  3. Den adminstrativa avgiften vid delbetalning på apoteket är 20 kr. 170 kr är mycket pengar för den som lever på existensminimum. (Vår handläggare på soc beviljar lyckligtvis oss den administriva delen av medicinkostnaden då vi visar upp fakturan.)

    SvaraRadera
  4. Jeanette
    Det är många idag som är tvångsfriskskrivna och hamnar i ett totalt beroende av sin sambo och lr välgörenhet!
    Men det allra värsta är att i längden får ingen som fått "beteckningen" frisk något soc.bidrag alls om man inte tat anvisad sysselsättning. Som "frisk", oavsett om du är sjuk i verkligheten, så står du en dag helt utan pengar lr får ta den anvisade sysselsättningen tills du stupar, alternativt får leva på en sambo då lr råna banken lr nåt.
    Själv har jag lyckats få en "sysselsättning" från egna hemmet där jag hjälper andra via föreningen Sociala Medborgargardet: http://socialamedborgargardet.ning.com. I teorin är sysselsättningen 100% (så myndigheterna har lyckas sänka ohälsotalet och placerat mig som arbetsmarknadspolitisk åtgärd istället). Jag kan nu vara ett konkret prejudikat till andra som står inför valet "sysselsättning" tills du stupar lr inga pengar alls (för i längden får ingen friskförklarad något soc.bidrag, hårt men sant).
    Ring gärna lr skicka ett mejl. Det är mitt jobb/sysselsättning att hjälpa andra efter min egen förmåga och särskilt många alternativ än att vara beroende av sin sambo, lr för den ensamstående flytta ut på gatan, bli kriminell lr prostituera sig (dvs om man har orken och psyke för detta då såklart) det finns inte idag, om man inte har en fruktansvärd tur i myndigheterna ryska roulette!
    Många lever i lögnen och tron att det bara är att gå till socialen, så är det inte i verkligheten, vilket många först inser om och när de själva hamnar i den fullständigt hållbara situationen!
    - En sjuk människas trappsteg i "välfärdslandet" Sverige
    http://matseriksson.blogspot.com/2009/10/en-sjuk-manniskas-trappsteg-i.html

    SvaraRadera
  5. Blev utförsäkrad förra året.Vart med i facket i många år,men om man haft sjukersättning i mer än 6 år,så får jag ingen a-kassa.Vågar trots inte gå ur a-kassan,då man ej vet hur det änras fram och tillbaks.Nåväl,ingen sjukersättning,ingen rätt till a-kassa.Utförsäkrad så hamna helt plötsligt SGI på noll kronor.Så inte ens sjukpenning.Socialen,går likaså heller inte.Jag är gift,äger en gammal bil också,för inte bli helt isolerad.Då jag/vi inte bor i stan.Samt som andra skrivit,så ska då ens make/maka7sambo betala för en.Tala om utanförskap,så va det inte förut.Va man suk/skadad så va man berättigad sjukersättning/penning.Folk som inte är insatta,förstår ej att det inte är lätt att ens få sjukersättning,inte ens när sossarna hade makte.Vart 1,5 år provades det och utrdeddes om man hade nån arbetsförmåga etc.Men har ma ingen arbetsförmåga så har man inte,spelar ingen roll de kastat ut mig ur systemet-inte blev jag frisk för det.Introduktionsprogrammet gick jag aldrig på.Blir jag rehabiliterad för jag ska ut och ta mina sista krafter för sen bli sk friskförklarad?Jag tog reda på massa fakta,och så sant så-gick man introduktionsprogramet så ansågs man frisk.Luktade "skit" redan då.Moderaterna har alltid baktankar-men se den lätte gick inte.Men att sluta kämpa är det värsta man kan göra.Moderaterna ska inte få vinna,det är dom inte värda.Hela svenska folket bör vakna-detta kan drabba vem som helst!Frisk idag-sjuk/skadad imorgon.Moderaterna är folk-röstade.Hrm,om ändå,nja man kan iallafall önska svenskarna avsätter regeringen.För nu vet dom att dom kan göra vad dom vill,blir gnäll,men dom är inte rädda.Så dom struntar högaktningsfullt i svenska folket.Undrar hur många läder,som en regering kan ljuga/manipulera,trixa mm utan att riskera åka ut?En nyttig sak är att kolla upp moderaterna,vad dom står för osv.Hur Reinfeldt tom va i USA och hejade på fd presidenten G.W Bush.Dessutom boken "Det sovande folket".HUH! Dessutom har iaf jag lärt mig att aldrig "slå" på de svaga,de är fegt.Mycket fegt!orolig att en massa oupplysta,egoistiska människor röstar på Moderaterna åter igen.Och Moderaterna åter viner valet.Så skrämmande att jag saknar ord! Vilken mardröm!

    SvaraRadera
  6. Jag känner som du. Jag orkar inget mer. Jag lever som en zoombie, hinner inte reflektera över allt man ska göra. Jag går bara dit och hoppas att jag hittar hem igen (minnet/orientering är en del av sjukdomsbilden). FK säger att jag ska vara hos AF i 3 månader för att sedan få sjukpenning igen, eftersom det står klart att jag efter utredningar m.m. inte kan arbeta. Jag flyttas från sjukförsäkringen till arbetsförsäkringen så statistiken ser bra ut. I samma stund minskar min inkomst med 48%. Jag får sedan sjukpenning som är högre än akassan, men fortfarande endast 78% av min ersättning idag. Vips så sparade de några kronor också, vilket kanske är syftet. Lite här och lite där...

    Men jag ska väl inte gnälla egentligen, jag får ju pengar iaf.

    Och det finns tabletter som du skriver om, jag har det, för säkerhets skull. Redo att när som helst förkorta min livstid. Det som hindrar mig är mina barn och den smärta det skulle medföra dem. Kanske stannar kroppen av sig självt... den har ju gjort det förut...

    Det måste vara en defekt att vara moderat, men jag känner inget medlidande med dem i deras defekt, eftersom De minsann backas upp med statliga medel för resten av sina liv. De är den tärande delen av samhället och frågan är hur länge de ska få leva på bidrag från staten?

    SvaraRadera
  7. Jag hoppas att du orkar vidare sitter i en liknade sitts man vet inte om de förstått vad de ställt till med och detta ska vara ett samhälle där man ska få hjälp om man behöver pytsan heller de kan dra åt hmmmm vi har ju inte bett om att få bli sjuk direckt vi rår ju inte för de stor kram M

    SvaraRadera
  8. Hej Jeanette!
    Förstår dej fullt ut.
    Har själv hamnat i samma situation som dej.
    Har oxå två barn 13 resp 9 år gammla och dom är det enda man lever för idag,eller man kanske rättare sagt ska säga att våra barn fösörjer oss så vi kan leva.
    Efter att jag blev utförsäkrad så har jag 0:- att leva på,så hade det inte varit för sambon hade jag och barnen gått under helt och hållet.
    Som du skrev att man inte orkar kämpa är helt och hållet rätt.
    Man går igenom den ena utredningen efter den andra och blir skickad hit och dit och det gör att man mår psykiskt dåligt och att man inte orkar mera.
    Och inte blir det bättre av att dom i slutändan tar bort ALLA pengar men haft att leva på.
    Men jag är som du,kan jag göra någon annan glad så orkar jag kämpa lite till.

    SvaraRadera
  9. Den här historian nedan blir Du säkert inte bättre av att få veta, men det ger Dig en vink om hur Du ska rösta i september, alltså inte på någon av dom etablerade partierna utan SD!



    Så här beräknas stödet till nyinflyttade över 65
    Ensamstående utan inbetalda pensionsavgifter
    : Först av allt får man bostadsbidrag upp till 5900 kr (hela beloppet betalas ut, inga avdrag i procent)
    sedan utgår ett bidrag på 4421.– per månad. Efter skatt och bostadsbidrag .
    Sedan beräknas ett s.k. äldreförsörningsstöd.
    Du har bara rätt till äldreförsörningsstöd om du mer eller mindre aldrig har varit i Sverige .

    Ex.: Ensamstående: 9 år i Sverige, ålder: 66 år
    hyran. 4800.– (betalas helt, skattefritt)
    bidrag 4421.- skattefritt
    äldreförsörningsstöd 1097.- skattefritt
    summa :10 318.- ifrån samhället.

    Hur vet jag det ?
    Min granne (9 år i Sverige utan att jobba någon gång,
    nu 66 år) visade mig sin statliga utbetalningsavi ifrån försäkringskassan)

    Jämför då: min pension 14840.- (efter 44 års arbetande)
    skatt på det : 4021.-
    hyran: 5560.– 2: a i Lund, ingen rätt till bostadsbidrag)
    REST: 5259.- att leva på.
    Med andra ord : mindre än en person , som aldrig
    betalade ett öre i pensionsavgifter.
    Utöver detta höjdes alla bidrag för personen ovan 2010, vi svenskar däremot fick sänkta pensioner.
    OBS: detta är inte hans fel utan försäkringskassans som inte slår larm till politikerna.

    SvaraRadera
  10. Anonym: Jag tvivlar på dina siffror. Det luddiga bidraget på 4421 du nämner är nog pensionen. Pensionärer får inte bostadsbidrag utan bostadstillägg, vilket är en viss skillnad Bostadstillägget beräknas på pensionen. Man kan maximalt få 4650 kr. Om man efter detta inte når upp till skälig levnadsnivå kan man få särskilt bostadstillägg.

    Skälig levnadsnivå för ensamstående är att det ska finnas 4 786 kr kvar när boendet är betalt. För sambos, gifta eller registrerade partners är summan 4 044 kr.

    Det är först när pension, bostadstillägg och särskilt bostadstillägg har tagits ut och man fortfarande inte når upp till skälig levnadsnivå som äldreförsörjningsstöd kan betalas ut.

    Du har alltså ett dyrare boende och ändå mer kvar i plånboken än vad som är skälig levnadsnivå.

    SvaraRadera
  11. Hej!
    Jag har lagt så mycket energi på att slåss som Munchausen. De gör ändå som dem vill FK eller som det är sagt. Man har inte rätt att vara sjuk mer än 180 dagar.
    jag blev utförsdäkrad och fick gå tillbaka till jobbet heltid vilket inte min kropp klarade. På jobbet var de så justa att de lät mej kompa och ta semester. Efter 3 månader blev vi varslade och efter ytterligare några månader klarade jag inte jobbet utan blev åter igen sjukskriven. Men när jag blev arbetslös blev jag inte sjukskriven utan skulle stå till hela arbetsmarknadens förfogande.
    A-kassa blev aktuell och söka heltidsjobb...haha herregud vilken samhällsfars!!
    I allafall så har jag börjat en yrkesutbildning i vård och omsorg som jag läser individuellt på heltid. Perfekt. Jag läser distans och hälsar på i skolan då och då. Studiebidraget är 6200 kr och lånedelen 2000 kr. Sammanlagt får jag 8000kr i månaden vilket jag är tacksam för nu.
    Kan det vara något för dej att läsa till ett yrke med det högre bidraget?

    SvaraRadera
  12. Till anonym som antyder rösta på SD.Är du påläst egentligen om dom? De är högervinklade de också,samt mycket annat fuffens och skit! Tro mig.Jag är fd medlem hos SD!

    När jag begrep efter några månader deras sk.politik och inriktning,samt läste om en avhoppad SD-politiker,som berätta sanningen.Samt jag vart med på SD-möten efter det så drog jag mig bort därifrån.Och aldrig aldrig SD!Röst till SD och du är lika dödsdömd som med Moderaterna.Moderaterna+SD=Same shit!

    Röstfiskar åt SD på RESURS?Lägg ner!Vi som är skadade och sjuka behöver inte höra antydningar om fler galna partier.Räcker med Alliansen,utan du nämner också SD! Skämms!

    //Camilla

    SvaraRadera
  13. SD har exakt samma syn på sjuka, folk som går på soc och arbetslösa som de har på invandrare!
    Sd har valt ut muslimerna M väljer att sparka på de sjuka! SD sybn på sjuka kan du läsa här direktciterat från deras egen hemsida och länkat: http://socialamedborgargardet.ning.com/forum/topics/sd-buntar-ihop-brottslingar

    Som synes det är M-politik för sjuka från SD-patrasket!

    Är man inte självordbenägen så bör man absolut inte rösta på slipsnazisterna i SD och för all del inte heller (M)azisterna!

    SvaraRadera
  14. Om det är någon tröst är min historia väldigt lik din och många andras.Idagens Sverige får man inte vara sjuk, i alla fall inte under nuvarande regerings tid. Borgarna har en syn på oss sjuka som latoxar som lever på andra som parasiter och ingenting annat. Men förhoppningsvis är deras regeringstid snart slut. Se till att få bort dom !
    Och ge aldig någonsin upp, hur jäkligt det än känns!
    Tänk på att vi är många i samma situation och till slut så måste dom lyssna på oss !

    SvaraRadera
  15. Jag förstår dig. Men jag tycker du ska gå till socialen och be dem få hjälp med dina mediciner. Själv ska jag arbetsträna med fem olika sjukdomar. Jag sover, äter och arbetstränar. Det är mitt liv just nu, inget annat. Inget familjeliv, ingen fritid, ingenting, orkar helt enkelt inte. Orkar inte klaga längre heller. Man har inte mycket till liv just nu. Stå på dig och er, någon gång måste det vända.

    SvaraRadera
  16. Anonym
    För att få socialbidrag måste du
    1. varatotalt utblottad
    2.Stå till arbetsmarknadens förfogande
    - En sjuk människas trappsteg i "välfärdslandet" Sverige: http://matseriksson.blogspot.com/2009/10/en-sjuk-manniskas-trappsteg-i.html

    Situationen för en sjuk som inte kan arbeta och är tvångsfriskriven pga dessa sinnessjuka regelverk är i korthet - You damned if you do and you damned if you don't!
    Vi får bilda föreningskollektiv och rädda livet på varandra det är nog enda lösningen!
    http://socialamedborgargardet.ning.com/

    SvaraRadera
  17. Tack för alla goda råd o tips..Och det är skönt att man inte är ensam.Först blir man ledsen hur regeringen kan behandla alla på detta sätt.Som sagt, vi har inte bett om att bli sjuka , jag är inte hemma för att leva på bidrag , jag är hemma för att kunna bli frisk o så småningom hitta tillbaka till sig "själv".Efter 10 år hemma , tappar man sitt ("jag") självförtroendet är borta. Jag brukade vara den starka personen,men tappade "gardet" o då försvann en del av den sociala biten också..s.k vännerna..Det här är en utrensning dom håller på med...Och jag blir så j* förbannad.För man sitter helt maktlös ,man får inget socialbidrag, inget bostadsbidrag ,utan jag måste sälja bostadsrätten o flytta till ett annat boende..Hur länge skall man orka??? Jag är glad för att jag fick en kurator som kunde hjälpa mig att söka fonder till medicinerna.För på måndag börjar arbets-träningen 2tim /dag..Hälsningar Jeanette

    SvaraRadera
  18. jag årkar inte gå jag årkar inte gå
    jag årkar inte gå jag årkar inte gå
    jag årkar inte gå jag årkar inte gå
    jag årkar inte gå jag årkar inte gå
    jag årkar inte gå jag årkar inte gå
    jag årkar inte gå jag årkar inte gå
    jag årkar inte gå jag årkar inte gå
    jag årkar inte gå jag årkar inte gå
    jag årkar inte gå jag årkar inte gå

    SvaraRadera
  19. Hej. När jag läste det du skrev började jag nästan gråta. Det är så exakt likt min situation att det är nästan som om jag skrivit det själv.
    Jag,38år med 2 underbara små barn och en fantastisk sambo,livet borde vara fantastiskt...
    Men efter 12år av kämpande, mot den ständiga svåra värken,ekonomin,att vara en börda och mot försäkringskassans ständiga misstro orkar jag inte mer.
    Nu har dom bestämt att jag ska utförsäkras den sista Nov-10 och då jag inte klarar ett jobb så blir det att leva på sambons ynka inkomst vilket är totalt ohållbart.
    Min "underbara" handläggares kommentar var: Jamen,du har ju barn då kan du ju inte vara så dålig så du inte kan jobba!
    Jag bröt totalt ihop av den kommentaren...hur kan man säga så? Vad vet hon om mitt liv?
    Jag har sen länge bestämt mig för att om det blir så att min familj blir utsatt och jag inte kan bidra till nåt så då är det slut.
    Jag vägrar låta dom lida pga mig,vägrar!
    Nu känns allt bara hopplöst,totalt svart... man undrar ju om detta är försäkringskassan och regeringens sätt att få bort oss "snyltare" en gång för alla.
    Jag hoppas trots allt att du ska kunna finna ork att kämpa vidare,hoppas du är starkare än mig.
    Många kramar Ancie

    SvaraRadera
  20. Hej allihop!
    Jag vet att detta skrevs för länge sen, men jag måste bara säga att jag blir så himla ledsen när jag läser det här! Jag har själv fått ptsd,fibromyalgi, är 24 år nu. Jag går back 3000kr per månad men har än så länge föräldrar som hjälper till. Men trots det sitter jag här med 238kr på kontot i lite mer än två veckor till. Inte en människa kan få ihop det och samtidigt må bra. Vi får se vad framtiden utvisar för min del, men jag tycker det är helt fruktansvärt vad ni får gå igenom! Sverige jävla skitland. kram på er

    SvaraRadera
  21. Våra politiker snackar bara o sen vill dem inte att barn ska hamna i utanförskap och bli mobbade.
    Ord, Ord o Ord...
    Inte tror jag att barnen mår bättre av att se sina föräldrar el mor o farföräldrar hamna i ett fattigt utanförskap.
    Vad ger de för bild och framtidstro?
    Hur kan detta få våra unga att inte revoltera ännu mer mot vuxenvärlden?
    Forskning som vidareutvecklas-vem ska ha glädje av den?
    Tror inte den är avsedd för oss som befinner oss längst ner iaf.
    Är så jä..a trött på hela skiten och tror inte att de lär bli bättre heller.
    Men tills är vi starka-OM vi håller ihop och gör ngt för att förändra.
    -Orkar vi????
    Lever vi i en demokrati?
    Har vi väljare valt in dem handplockade läkare som FK har tillgång till och jag tror verkligen att dem har handplockats för att främja ekonomin.
    (en man som ringde till "ring P1" sa-Nu vågar jag gå ut och säga detta, eftersom jag har gått i pension.
    Han sa, de fanns hemliga delar av FK som inte ens dem anställda hade tillgång till och dem som jobbar högre upp-är handplockade.)
    Vi är så naiva, när vi tror att vi har demokratiska val i detta land-de är nog lite korrumperat som i övriga delar av världen.


    Vill här med sända mkt värme-kramar till Er som lider och straffas av vårt samhälles makthavare.
    Man får va glad om Solen lyser o de är nog de enda man får glädjas åt-Om man orkar???
    Ha en underbara dag! Är de ngn som förtjänar det, så är det DU/NI!!

    Hoppas vi orkar göra något för att få till en förändring-annars blir här outhärderligt i framtiden!!!!
    De blir inte mindre våld i ett samhälle, där en stor grupp ställs vid sidan.

    Jag är sååå ledsen över utvecklingen som skett o jag skulle aldrig ha skaffat barn till de här om jag hade vetat de jag sett idag.

    Inte mkt uppmuntran, men vi är så många som sitter i samma båt.

    KRAM TILL ER ALLA!
    <3

    SvaraRadera
  22. ush... känns som om jag skrivit detta själv! jag är gift och har tre barn. Flera olika diagnoser och jobbar halvtid så jag antar att jag har det bättre än de flesta. har halv "pension" gamla regler. Min största son fick diabetes förra året. Han är åtta år. Kämpar för mig själv.. olika läkare, olika utredningar. Jag vet att det är en tidsfråga innan väggen kommer och är livrädd för hur det ska bli då. Har jobbat ca 1 år sedan förra sjukskrivningen som var på nästan två år. Ber om hjälp.. t.ex utökad tid på dagis men det är inte så lätt att få.. kan man inte ta hand om sina barn ska man inte skaffa? nja.. vem planerar att hälsan ska raseras?? tror faktiskt ingen gör det. Jag kan bara säga... jag hoppas att du gör något för dig själv. Jag vet att det är svårt när man har begränsad ekonomi och är sjuk. En skogspromenad, en utflykt. Jag hoppas att det snart finns en lösning för Dig, för alla som har det så svårt nu,

    SvaraRadera
  23. ja usch ja. Själv har jag artros i höften och har benlängdsskillnad på 2 cm och har nu mer skon upphöjd 2 cm. Opererade in protes i höger knä i februari 2011. Nu väntar jag på en tid hos ortoped för att få hjälp med höften också men de tycker jag är för ung (48 år) för opretaion! Har alltsså knäprotes, 2 cm benlängdskillnad, utsliten höft och sk måttlig scolios så har jätte ont i ryggen också. Så som inte detta var nog så eftersom jag har svårt att röra mej så har jag blivit överviktig också och det är ju inte bra för mina ben men jag hoppas ju på att operation av höften kan ge mej möjlighet att motionera men det tar ju tid innan jag återhämtar mej och får ner vikten efter op också! Men efter några månader ska man jobba!!!!
    Och visst kan man jobba med detta om man har ett jobb på kontor eller nåt sådant! Eller kanske kassan i en affär. MEN vem vill ge mej ett sådant jobb jag som både börjar bli gammal, är handikappad och har dessutom ingen annan erfarenhet eller utbilning än omvårdnadsprogrammet och vården????
    Och nu är det så att jag jobbar som undersköterska på ett äldrenboende med jätte sjuka och vårdkrävande och tungjobbade patienter. Jag orkar inte med det! Får så ont i rygg och höft och måste vila mellan varven samt att jag har väldans svårt att böja mej ner (kan inte gå ner på knä sen knäoperationen) och hjälpa de gamla av med skor strumpor osv. Vad händer då? Jo då vi endast är 2 personal så får ju den andra stackarn slita mer och göra det jag inte kan och orkar!!! Vilket leder till att jag får ångest för det känns ju inte kul för mej heller att veta att den andra får göra mer och slita.
    Men det finns inget annt jobb att placera mej på säger chefen. Och jag har kämpat på nu för att jag är livrädd för vad som händer annars och hur vi ska klara ekonomin här. Jag jobbade 85 % först men har gått ner till 73% men orkar ändå inte!!!!
    Jag har också funderat på att ta mitt liv! Känns som ingen förstår mej. Har en del jätte förstående och goa arbetskompisar men som sagt jag känner ju att jag ställer till så de får slita men jag har OCKSÅ ett par som jag vet pratar skit om mej, att jag är lat och inte gör mitt jobb osv...USCH...Vet att vi är många i samma situation men det verkar inte hjälpa. Folk röstar på moderaterna ändå..

    SvaraRadera
  24. Har inte läst några kommentarer, för det orkar ja inte... Men ja läste vad du skrivit... Ja bara googla på "när man inte orkar längre".... Ja lever i samma situation som du, men med annan sjukdom... Är ensamstående med två barn.. Har tappat alla vänner, mått för dåligt helt enkelt... Jag har haft det så här till å från sen 2000, man får va seg som människa om man ska orka... Blev utförsäkrad 2009, blev sjukskriven för ett år sen igen, men f.k. bedömde att ja kan jobba, det kan ja inte... Överklagade 3 ggr med läkares å flera därtills hjälp... Nu efter att vandrat i ingenmansland å tillslut fått träffa en överläkare, ja då hamnar ja i samma situation igen.. Läkarintyget var inte fullständigt... Efter över 10 års sjukdom å 8 av dom ensam med barn så börjar min kraft ta slut... Ja förstår dej! Till fullo! Ja röstar då inte på moderaterna, aldrig gjort å kommer aldrig göra... Kram från en medsyster som börjar bli väldigt trött...

    SvaraRadera
  25. Var glad att du har en sambo... Jag blev sambo under denna period, men nör ja inte klara att jobba, som ja försökte, höll på att ta död på mej själv så blev ja utslängd pga att ja skulle bli tvungen att gå till soc. Jag å mina barn fick bo hos min mamma ett tag, sen vidare till en tvåa genom bekanta, låter knäppt vet... Men ja kan lova att ja är en helt vanlig tjej i detta avlånga land... Men det finns gränser för vad man orkar... Dessvärre så är det SÅ få, än ¨å länge som förstår... Det är inte lätt att vara sjuk i sverige i da... Än mindre med barn.. Har försökt ta mitt liv, men ringde ef hjälp i sista stund, för barnen... Men vad begär mänskligheten av en? Jag orkar inte mer... Är bara trött å deprimerad, var rätt gla förr i tin, men nu sover ja bort den tiden då barnen inte är här.. Har inte råd att äta nyttigt då heller, spar ju ALLT till dem man lever för... Är så trött...

    SvaraRadera
  26. Låt mig gissa Jeanette, du heter Svensson eller liknande? Ett mycket svenskklingande namn = dödsdömd av försäkringskassan. Kämpa vidare, vi är många som slåss för din rätt. Se till att rösta rätt bara, 7-klövern är inte dina vänner... (nej, jag har inte ett svenskklingande namn, men betalar skatt)

    SvaraRadera
  27. Och prinsessan Estelle får 200 miljoner om året? Redan nu? Snacka om barnbidrag..
    Å här får en annan vara glad om man kan överleva på 20 kr om dagen.. om ens det..

    SvaraRadera
  28. Kämpa på-Gud ser till de nödlidande iaf. De betryckta.Du kommer ej på skam om Ni går till Jesus m allt- Gud hör bön.

    SvaraRadera