måndag 13 september 2010

Att behandlas ovärdigt!

Just i denna stund våndas jag mest för min familj min hälsa och hela min existens. Jag har idag kontaktat min handläggare på Försäkringskassan. Med en stor klump i halsen tårar brännande och ännu ett slag under bältet senare sitter jag här och undrar varför.
Sist jag kontaktade Försäkringskassan efter avslutat ALI fick jag vänta över en månad på att få en handläggare.
Först gav de fel information om vilka läkarintyg som skulle med efter att jag själv som snart går in i väggen fixat detta. Det tog ytterligare tid därför att min nya handläggare hade semester, när människan i fråga var tillbaka från semestern fick jag svaret på min fråga om att en ny utredning skall göras. Detta kan ta mer än 30 dagar fr.o.m. att det riktiga intyget kom in. Nu ett tag efter, utan inkomst 1 månad kontaktar jag handläggaren för att höra hur det gått. Jo, ja hon har haft mycket att göra och hennes barn var ju sjuka o.s.v. Jag orkar inte höra eller ha empati, inte ens svara. Jag själv kan inte ens ta hand om mitt eget barn när denne blir sjuk. Sen började jag kolla vilka papper de hade och det fattades massor trots att dessa skickats in otaliga gånger. Så då föreslår denne ngt stressade utarbetade vabbande(VAB – Vård Av Barn) handläggare att jag skall fixa kopior åt dem. Jag tror att jag smäller av. Men vad fan har jag för val? Kopiera, posta, betala porto, vet inte ens om jag har pengar till det. Nu skall de ha ännu en halv månad på sig och det tillades innan samtalet avslutades:
- Ja och det är ju inte säkert att vi godkänner iallafall…
Min familj står på randen av utbrändhet av allt. Jag måste ha hjälp med för att få finnas till. Nu skall vi även bli utan mina sjukpengar, som jag jobbat ihop till. Förutom all jäkla smärta, problem, diagnoser, skall vi även sparkas på tills dess att vi går under.
Jag orkar inte med denna vansinnesjakt. Det finns en anledning till att jag inte kan jobba annars kanske jag hade suttit på Försäkringskassan och vänt papper jag med . Nu får dom göra sitt jobb själva. För nu orkar jag inte mera!

”Tappat Orken!”

ALI = Arbetslivsintroduktion. (Red. anm.)

4 kommentarer:

  1. Det är helt fruktansvärt, men som sjuk ska man tydligen jagas hur mkt som helst. Det här landet har tappat värdigheten och kränker folk som faen. Nä och sitter de kvar i fyra år till så fattar man inte hur det ska bli..usch./Millan

    SvaraRadera
  2. Jag saknar ord för att det svenska folket valt en utrotningspolitik, man ser 30-talet upprepa sig!

    Rätten till ett värdigt liv
    http://matseriksson.blogspot.com/2009/05/ratten-till-ett-vardigt-liv.html

    - NEJ och åter NEJ till tvångsarbete för sjuka! JA till en LIVSlinje
    http://matseriksson.blogspot.com/2010/08/nej-och-ater-nej-till-tvangsarbete-for.html

    - Nu är det bara att välja äta brun skit lr KÄMPA FÖR VÅR ÖVERLEVNAD
    http://matseriksson.blogspot.com/2010/09/nu-ar-det-bara-att-valja-ata-brun-skit.html

    - Nu är det bara att välja äta brun skit lr KÄMPA FÖR VÅR ÖVERLEVNAD
    http://matseriksson.blogspot.com/2010/09/nu-ar-det-bara-att-valja-ata-brun-skit.html

    De ansvariga för detta folkmord och tortyr av folk måste ställas tils svars förrr lr senare om inte annat inför en ""

    SvaraRadera
  3. hej
    lider verkligen med dig.själv har jag flertalet diagnoser men utkastad förra året.jag mår ännu sämre nu,blir tokig av ledsamheten.jag önskar jag va frisk o arbetsför.men det är jag inte.mår illa av leva på andra,kollar platsbanken,men finns inga jobb kan ta el kan göra.

    vad ska vi alla ta oss till?.vi behöver hjälp!

    kram till er alla

    SvaraRadera
  4. Hej.. Jag lider och förstår dig totalt. Jag är 20 och har utmattningsdepression. Jag ska just kasta mig in i denna karusell. Att fixa att man blir sjukskriven är ett vansinne. Är man inte utbränd innan så blir man för tusan det när man måste fixa papper dit, papper hit. Jag kommer inte ihåg saker och ting. Jag glömmer allt och orkar inte koncentrera mig mer än tio minuter. Korttidsminne? vad tusan är det... Det är ett vansinne och en ironi att man måste kämpa ihjäl sig för att bli sjukskriven... Och sedan för att få fortsätta vara sjukskriven. Och DESSUTOM måsta stå ut med alla som kastar skit på en och inte tror en att man verkligen är sjuk. Vilket jobb kan jag till exempel klara av när jag inte kan koncentrera mig eller komma ihåg saker? Min mamma har fibromyalgi, så jag vet hur folk beter sig mot de som "bara sitter hemma och lever på skattepengarna" Jag vet... Och jag lider med alla som har problem.

    SvaraRadera